Mammigheter

Innan jag fick barn hade jag en föreställnig om att man skulle kunna mäta vissa milstolpar från exakta dagar. Det har visat sig helt fel. Ronja började inte gå från en dag till en annan. Hon gick nästan under flera veckors tid och till slut kunde man börja räkna det som att hon faktiskt kunde gå, utan att någon dramatisk förändring egentligen skedde någon gång. Det har varit likadant med orden. Hon har ju hållt på med härmljud ganska länge. Och hon har kunnat säga saker som liknar ord litegrann i vissa lägen, men inte så att det går att upprepa direkt. Men nu har det alltså hänt. Ronja har några enstaka ord som hon faktiskt använder så pass ofta, konsekvent och begripligt att man kan räkna med det. Extra skönt då för bara en dryg månad sedan på BVC-kontrollen fick höra att hon pratade för lite. Om jag hade haft en tendens att oroa mig så hade jag blivit orolig, men precis som jag trodde så kom det av sig själv. Ronjas ord (19 månader) Brum brum: Det som sägs absolut of

Idag är det precis ett år sedan Ronja fick sin första tand :D *Så stor hon har blivit!* I ett år har det varit kamp, brottning, gråt och skrik VAR ENDA KVÄLL på grund av tandborstning. Jag har försökt med allt: - Borsta jätteförsiktigt - Borsta snabbt - Sjunga - Skoja och busa - Titta på film - Leka med tandborsten - Låta henne borsta tänderna på mig - Låta henne leka med en annan tandborste under tiden - Låta henne leka med vad som helst under tiden - "Dockteater" med olika leksaker - Olika tandborstar - Olika tandkrämer - Olika platser - Olika ställningar Jag försöker en eller två strategier, som misslyckas, och det slutar alltid med fasthållning och tandborstning under protest och gråt. Jag vet att det är viktigt med tandborstning. Men jag orkar inte göra detta två gånger om dagen. Så vi kör tandbortstning på kvällen och så får det vara bra med det. Om jag inte trodde att det var för hennes bästa skulle jag så klart inte göra det, men det känns ändå he

Idag är det första advent och jag är så glad över att trots det regngråa vädret ha fått en helg med julstämning. Vi har hunnit klämma in både julavslutning med scoutledarna kring öppen eld, julfrukost med risgrynsgröt och skinkmackor hos svärföräldrarna och lunch med adventsfika och ljuspromenad hos mina föräldrar. Ronja har fått sova över både hos farmor och farfar och hos mormor och morfar, vilket innebär dubbelt med kärlek och uppmärksamhet. Jag tycker alltid om den här tiden när man får börja planera och förbereda för julen. I år har vi dessutom lite extra speciella planer att se fram emot. Men Ronja är för liten för att se fram emot julafton. Hon är till och med för liten för att förstå konceptet julkalender. Vi är i och för sig bara två luckor in, så hon hinner kanske lära sig, men än så länge har hon blivit så arg för att hon inte fått fortsätta öppna så att hon inte ens vill titta på det som var i luckan... För att skapa julstämning för en ettåring tror jag att man ska fok

Vi började använda en bärsele när Ronja var knappt 2 månader och bärsjal när hon var knappt 3 månader. Nu är hon drygt ett och ett halvt år och jag orkar inte bära henne i någondera längre, men Jimmy bär henne fortfarande vid enstaka tillfällen i bärselen. Eftersom det finns starka förespråkare för båda varianterna och vi har använt båda utan att egentligen kunna bestämma oss för att det ena är bättre än det andra tänkte jag dela med mig av en jämförelse. Vad är det? En bärsele är en sele som man sätter runt sin egen överkropp med plats för barnet att sitta "utanpå". Det finns många olika varianter, de flesta går att vända så att man kan bära barnet antingen med ansiktet mot sig eller från sig, några går att vända så att man kan bära barnet både på sin magsida och sin ryggsida. Eftersom vi har ganska olika kroppsstorlek valde vi en som gick att justera mycket i höjd och bredd. En bärsjal däremot har i stort sätt oändliga variationsmöjligheter. Den består av ett lån

Nu har det hänt. Ronja gråter inte när jag lämnar henne på förskolan längre. Jag tror att det har att göra med hennes trygga och sorglösa personlighet, att hon tycker om andra barn och att vi föräldrar gör vårt bästa för att förmedla inställningen att förskolan är något bra - men framför allt den fantastiska förskolepersonalen. Även de dagar hon fortfarande grät när jag lämnade henne brukade jag tjuvkika genom fönstret och se hur hon visserligen inte är glad än, men inte heller grät efter mig, utan tryckte sig mot en av sina "fröknar" för tröst och närhet. Jag har blivit varnad för att det ska kännas dubbelt när ens barn börjar ty sig till andra, och så svårt som jag hade att ens släppa taget om henne de första månaderna trodde jag att det skulle bli svårt, men min oro har varit helt obefogad. Det känns bara otroligt fint. En annan obefogad oro har varit att över huvud taget låta Ronja börja på förskolan så pass tidigt. Som förälder får man höra både skräckexempe

Det har varit en galen vecka. Ronja har varit förkyld, inte kunnat sova på nätterna och inte kunat gå på förskolan på dagarna. Jag och Jimmy har också varit förkylda och trötta, samtidigt som jag har jobbat både dagar, nätter och kvällar. Mjölken är slut i kylskåpet, matlådorna är slut i frysen och det behöver städas precis överallt i hela lägenheten. Men trots sömnbrist och oordning har jag lyckats hålla humöret uppe. Jag njuter av att tillbringa tid med Ronja, även om det bara har blivit korta stunder. Jag ger Jimmy en extra kram, bara för att. Jag tar mig tid att titta på de vackra höstlöven och kända den friska vinden i ansiktet när jag går till bussen. Jag uppskattar livet, även när det inte är perfekt. Det var i somras, en annan kaosvecka när jag var schemalagd under alla dygnets timmar, som jag på allvar insåg att det är enda sättet att ha ett bra liv. Jimmy och Ronja var hos farmor och farfar på landet, medan jag åkte hem en dag tidigare för att förbereda mig för att jo

Mitt lilla mirakel till dotter upphör aldrig att förundra mig. Jag kanske inte kan säga förvåna eftersom alla har sagt att det kommer att gå hur bra som helst med inskolningen. Men visst är det förundrande att barn hux flux anpassar sig till alla möjliga förändringar när det krävs av dem? Även om det är Ronja som har gjort det största jobbet tillsammans med de fantastiska förskolepedagogerna så vill jag ändå dela med mig av några tips som har underlättat inskolningen för oss. 1. Var beredd på tårar Ronja gråter varje morgon när jag lämnar henne. När jag sedan ringer och kollar läget fem minuter senare är hon oftast redan glad igen. Att veta det gör att det så klart går lättare och lättare att gå, både jag och Ronja vänjer oss allt eftersom. Men första gången var det hemskt! De allra flesta barn gråter i början. De allra flesta barn slutar gråta och vänjer sig. Bara att veta det och vara förberedd hjälper. 2. Visa att du har kontroll Även om man som förälder är led

Det har varit en väldigt speciell dag för mig. Sista dagen i en epok, en del av livet som aldrig kommer igen. Över en natt kommer Ronja att sluta vara ett litet barn och bli ett förskolebarn. Jag vet inte varför just det betyder så mycket för mig, det är väl något med hur tydligt det markerar tidens gång, men jag har gråtit över det många gånger de senaste månaderna. En del av mig vill att hon ska vara liten för alltid. Samtidigt ser jag ju verkligen ser fram emot att se Ronja fortsätta utvecklas. Se henne få kompisar, lära sig samspela med andra barn och bli mer självständig. Att välja förskola var inte helt lätt. I början viste jag inte alls vad jag skulle gå på, jag har ju aldrig gjort det förr. Men efter att ha pratat med en hel del människor om det, både nära vänner, familj, kollegor och ytligt bekanta, så fick jag en hel del värdefulla synpunkter. Det slutade med att vi valde den som låg närmast, och vi fick vårt förstahandsval. Det är en kommunal förskola som

Nu har Ronja på allvar börjat ta enstaka steg utan att hålla sig i något. Det var flera veckor sedan hon gjorde det första gången men det är först nu hon gör det ofta - flera gånger om dagen. Det är så roligt att se! Jag är så stolt! Egentligen blir jag lika stolt över alla små framsteg hon gör, som att hon kan sitta på en stol själv, blir bättre och bättre på att spetsa matbitar med gaffel eller vet var näsan sitter och (om hon är på det humöret) pekar när man frågar. Folk som inte är vana vid barn kan dock ha lite svårt att relatera till det medan alla förstår att det är ett stort utvecklingssteg att lära sig gå. När jag nyligen hade blivit mamma fick jag rådet av flera olika personer att noga skriva upp och dokumentera alla utvecklingssteg. Allt sådant är något man vill komma ihåg men ändå glömmer man så fort. Det stämmer verkligen! Trots att jag har försökt spara minnen, tagit massor med foton, skrivit upp på olika ställen, börjat på ett fotoalbum, delat en del på facebook

Första dagen på jobbet idag efter semestern. Vi har varit på Åland på en fantastisk familjesemester med utökad familj. Jag vill dela med mig av vad som funkade bra och vad vi borde ha gjort annorlunda. Resan har inneburit bil, båt, museer, utomhusutflykter, bad, stuga och vandrarhem så om du planerar någon form av resa är jag säker på att du kan få lite tips! Läs också: Flyga med barn Semestra med spädbarn Planering Rätt sällskap: Om man ska resa med barn ska man se till att resa med någon som uppskattar att umgås med barnet. Med mormor och morfar som inte har något emot att Ronja är uppe och busar tidigt på morgonen, som bara tycker att det är roligt att mata henne och inte bryr sig om att hon begränsar valmöjligheten av aktiviteter så funkade det jättebra. Med vänner som vill se och göra mycket, ta sig snabbt från plats till plats och tycker att packning och barnvagn är i vägen hade det nog inte varit lika roligt. Räkna med barnslighet: En resa innebär må

Det har varit rekordvarmt, rekordlänge i Sverige och än så länge finns inget slut i sikte på det varma vädret. Jag är glad att vädret var betydligt mildare förra sommaren, när Ronja var riktigt liten. Nu är hon stor nog att kunna uppskatta värmen. Det är varmt nog att åka och bada efter jobbet, hon kan vara ute mycket och krypa runt i sandlådan utan så mycket kläder. Men det är ändå lite besvärligt. Och även om Ronja är över ett år gammal är hon fortfarande känslig och mår lätt dåligt om det blir för varmt. Här är mina bästa tips för att överleva värmen med ett barn. Dricka mycket Det mest självklara tipset är så klart att dricka mycket. Ha alltid vatten med och lättillgängligt. Att fastna på en varm spårvagn eller i en bilkö utan vatten är en mardröm! Erbjud ofta vatten. Tänk på att dricka själv också! Det är dock inte alltid barn behagar dricka vatten bara för att man säger till dem. Man kan inte lite på att de vet sitt eget bästa i det här fallet. Saft, isglass eller någon f

Den senaste veckan har Ronja vägrat bli matad. Hon ska äta själv. Följaktligen resulterar mos, puréer och gröt numera i väldigt mycket kladd, städning och tvättning. Jag tror i och för sig att det är nyttigt för barn att få kladda och förr eller senare måste hon lära sig äta med sked. Men eftersom Ronja tycker det är så överdrivet jobbigt att bli tvättad och eftersom varken jag eller Jimmy alltid är på humör för köksstädning, klädbyte och brottningsmatch så försöker vi ändå begränsa tillfällena med kladdig mat. En förändring som gått lite långsammare men som också eskalaret senaste veckan är att Ronja visat allt mer tydligt att hon föredrar "riktig" mat och inte är så förtjust i maten från barnmatsburkarna längre. Eftersom den, även för 1 år och över, är mer eller mindre puréaktig så är det även av praktiska skäl dags att sluta. Mat som går att servera i plockbara bitar är räddningen. Bitarna måste vara tillräckligt hårda för att hålla ihop när de hanteras av o

I kväll är Jimmy och lyssnar på The Offspring på Liseberg. Jag och Ronja har passat på att storstäda inför vår minisemester, med betoning på mini. Vi åker imorgon och kommer hem igen på lördag kväll. Men jag tycker att det förstärker semmesterkännslan om man lägger tid på att förbereda sig och om man vet att ett rent hem väntar när man kommer tillbaka. Kan en ettåring verkligen hjälpa till att städa? Nej, egentligen inte. Men precis som allt annat gillar hon att härma det vi gör. Hon är inte nöjd fören hon får äta allt som vi äter. Hon vet hur man använder nycklar, hårborste och mobiltelefon... eller i alla fall hur man ser ut som om man gör det. Hon vill alltid vara med och vill alltid hålla på med samma saker som man själv. Det gäller även städning. Så självklart får hon vara med när det går! För det första är det ju så otroligt gulligt. För det andra är det roligare för både henne och oss om hon får vara med och göra det vi gör än att man ska behöva distrahera henne

Midsommar. Sol. Jag har semester. Nu gäller att göra det bästa av ledigheten och det fina vädret! Det finns så mycket av sommaren som jag vill att Ronja ska få uppleva. Vi ska ut och resa i slutet av sommaren, vilket kommer att bli jättekul, men att bara gå utanför dörren är en upptäcksfärd för henne. Jag har aldrig varit bra på det där med spontana lekar. Här hemma är det Jimmy som är den "roliga och busiga". Jag föredrar något så när strukturerade aktiviteter, som att läsa eller sjunga för Ronja, eller saker som att plaska i badet eller leka i sandlådan med henne. Men det är inte alltid som jag kommer på något kul att göra när tid finns trots att jag hade ett dussin bra idéer för en stund sedan. Lösningen är så klart att skriva en lista! När jag var barn brukade vi skriva "önskelistor" med allt vi ville göra under skolloven. Sedan tittade vi på den och bestämde vi tillsammans vad vi skulle göra dag för dag beroende på vädret och vad vi hade inplanerat för

Det har varit några turbulenta men härliga veckor. Jag har jobbat mycket och på konstiga tider, men det har varit fint väder och jag har haft mycket tid att umgås med Ronja, som har tagit fantastiska språng i utvecklingen. Jag har funderat en del över likheterna mellan att vara läkare och att vara förälder. Man växer naturligtvis med alla erfarenheter, men föräldraskapet är något alldeles speciellt. Något som får en att utveckla oanade nya sidor och förmågor. Jag är övertygad om att föräldraskapet gör mig till en bättre läkare. Och att läkaryrket gör mig till en bättre förälder. Att jobba natt I både föräldraskapet och läkaryrket ingår vakna nätter och ibland långa långa pass. Och i båda fallen finns det stunder då man helt enkelt är tvungen att kämpa på i det tempo som krävs, trots att det är natt, trotts att man inte hunnit gå på toa, trots att man är hungrig. Att tvinga Att hålla fast ett motsträvigt barn som inte vill byta blöja/bli tvättat/klippa naglarna skiljer si

Livet är lite som den där IKEA-reklamen: där livet händer. Ibland är man glad, lyckas med allt man företar sig och livet är på topp. Ibland är man trött, ledsen för minsta lilla och ingenting går som man hade tänkt. Men att Ronja finns med i livet gör det bättre både i de ljusa och de mörka stunderna. Idag är jag sjuk och hemma från jobbet. Det har varit ett par jobbiga dagar redan innan jag blev sjuk. Svårhanterligt varmt. Ronja (och därmed allihop) har sovit dåligt. Jag har jobbat sent. På ett sätt är det så klart särskillt påfrestande att ta hand om Ronja de här perioderna. Hon behöver få mat fixad och blöjan bytt oavsett om någon orkar göra det eller inte. Om man inte kan leka och busa som vanligt blir hon frustrerad. När båda vuxna mår dåligt är det till råga på allt lätt att man blir osams om vem det är som ska göra det där som ingen orkar. Men det går att lösa! Här är mina bästa tips på hur man tar sig igenom de jobbiga dagarna så smärtfritt som möjligt:

Det blir en hel del saker som man behöver ha med sig när man ska iväg längre än ut till sandlådan med en ettåring. Nu för tiden är det ju oftast Jimmy som är ute med Ronja, så detta är väl snarare en "pappaväska", men ibland är det fortfarande min tur. Som i kväll när Jimmy skulle iväg på segling med scouterna och jag och Ronja passade på att dela på en glass och ta en promenad i stan. Mysigt! Om du är intresserad av hur sakerna jag känner behov av att ha med har förändrats - för det är ganska stora skillnader - så kolla in tidigare inlägg här: I min BB-väska I min mammaväska - Nyfödd I min mammaväska - 3 månader - Blöjor Alltid fler än man tror kommer att gå åt! - Våtservetter, zinksalva, plastat tygunderlägg och handduk För att kunna byta blöja var man än är. - Extrakläder Body, byxor, tröja, tjocktröja, pyamas, strumpor, haklapp. - Skor Ronja går inte än, men skor är bra att ha när on ska krypa på hårda underlag. Jag får ont när jag ser h