Mammigheter

Som förälder är det lätt att känna sig begränsad. I populärkultur sprids bilden av att "livet tar slut" när man får barn och man måste se till att göra allt roligt innan dess. Jag är lite trött på det. Som med allt annat hänger det väldigt mycket på attityden. Man har inte roligare än man gör sig, oavsett om man har barn eller inte. Samtidigt ska man inte ha för höga krav på sig själv, för man kan inte göra allt som man gjorde innan. Åtminstonne inte på samma sätt och på samma tid. Faktiskt respektive attitydsmässigt Jag gillar ju det här med att se positivt på saker och ting. Att tänka på vilken tur jag har som lever i Sverige där jag får betalt för att vara hemma hela dagarna med Ronja, till exempel, gör mig lycklig. Och att jag under hösten varit på inte mindre än tre anställningsintervjuer där ingen tyckte att det var något problem att jag hade Ronja med mig, eller såg att jag hade ett litet barn som någon anledning att avstå från att erbjuda mig jobb, visar ju att

Första advent och tre veckor till julafton - dags att börja med både julstök och införskaffande av julklappar. Jag har sett hur mycket söta kläder, roliga leksaker och fina böcker som helst som jag skulle vilja köpa till Ronja. Men jag försöker lägga band på mig, hon är ju för liten för att uppskatta det ändå. Har inte kunnat låta bli att köpa lite kläder. Hon måste ju ha något att ha på sig på julafton! Och någonting måste man ju få köpa, även om det bara är för min egen skull. Hennes första jul är trots allt bara en gång. Barn under ett år behöver absolut inte presenter. Ger man dem något så är det framför allt deras föräldrar som blir glada (eller inte glada). Men om du har någon liten i din närhet som du vill ge en julklapp och har idétorka så har jag några tips. Böcker Än så länge är det mest fascinerande med de böcker vi har att de går att öppna, stänga och bläddra i. Men Ronja börjar bli så gammal att man snart kan sitta ner med henne och "läsa" en pekbok oc

Den senaste veckan har Ronja tagit stora steg frammåt. Det känns som att hon plötsligt har blivit en stor tjej och inget litet spädbarn längre! Dels har hon bestämt sig för att inte dricka bröstmjölk på dagarna, dels så har hon nöjt sig helt och hållet med att pappa är hemma. Tidigare har jag kunnat vara iväg några timmar, men idag var jag borta hela dagen (7:30-17) utan problem. Hon har dessutom börjat använda napp (litegrann) och fått mycket mer regelbundna mat och sov -tider. Allt detta på en vecka! Att börja sluta amma Jag har varit så orolig för hur det ska gå med Ronja när jag börjar jobba eftersom vi varken har fått henne att acceptera urpumpad mjölk på flaska eller mjölkersättning. Inte ens välling har varit någon hit, men det börjar gå att lura i henne i småslurkar då och då. Fram till för en vecka sedan krävde hon bröstet åtminstånne 8-10 gånger om dagen och även om vi hade en månad kvar på oss så var det som sagt något jag oroade mig väldigt mycket för.

Ronjas första halloween! Kul att vi fick tillfälle att gå på ett maskeradparty! Det är extra kul att klä ut sig när man får göra det tillsammans. Dessutom är Ronja så söt att klä ut :) Även om det är kul att klä ut sig ville vi inte göra något som tog för mycket tid (finns inte så mycket id över när Ronja är i närheten), var för läskigt (så att Ronja inte blir rädd) eller som involverade smink (det hade inte hållit längre än 5 sekunder för kladdiga Ronja-fingrar). Eftersom vi valde ett sammanhängande tema och karaktärer med väldigt distinkt utseende gick det att få till ett kul och lättigenkännligt resultat med väldigt enkla medel. Eller? Döm själva! Ronja blev Boo med rosa oversiced T-shirt, lila byxor, vita strumpor och tofsar i håret. Jag blev Mike med grön T-shirt som jag målade ett öga och en mun på. Jimmy blev Sully med en blå T-shirt som jag målade lila prickar på. Vi spånade på ganska många idéer innan vi slutligen bestämde oss för Monsters Inc. Bland annat: -

När jag precis hade blivit mamma fick jag ofta höra "det blir lättare snart, ni kommer in i en rytm". Jag förstod inte vad de menade. När jag pratar med andra föräldrar i föräldragruppen eller på öppna förskolan säger många "det är så mycket lättare nu när vi hittat rutiner". Jag förstår inte vad de menar heller. Ronja sover för det mesta hela nätterna, och det är jag jätetacksam för, men förutom det tycker jag inte att det är mycket som är sig likt från dag till dag. Åtminstonne inte så att det är något att räkna med och planera efter. Ibland är hon hur lugn och nöjd som helst, ibland skriker hon så fort hon inte får vara i famnen. Vissa dagar sover hon knappt någonting, vissa dagar är äter och sover det enda hon gör. Det kan vara jättespännande med nya platser och människor, men det kan också vara så att det bara är hemma som duger. Ibland äter hon mycket, ibland lite, ibland vill hon inte äta "riktig mat" alls utan bara ha bröstmjölk. Man får helt enk

Hjärtstopp är förståss något som man helst inte vill tänka på. Särskillt inte när det gäller ens barn! Men trots att det tursamt nog är väldigt ovanligt tycker jag faktiskt att man ska ägna en liten stund åt att tänka på det. Det är alltid bättre att vara förberedd på det värsta och veta vad man ska göra om det mot förmodan skulle hända. Igår var Jimmy på en kurs i barn-HLR. Han kom hem lite tagen av det allvarliga i situationen, men med större självförtroende. Jag har gått kurser i HLR för barn (och vuxna) tidigare. Det skadar viserligen aldrig med repetition, men den här gången stannade jag hemma med Ronja och lät Jimmy gå. En jättebra beskrivning och sammanfattning av hur man gör HLR på barn finns på  1177 . Där står också vad man ska göra om barnet blir medvetslöst eller sätter i halsen. Att läsa igenom den och se filmerna som finns på sidan en kväll är väl investerad tid! Att utöver det gå en kurs där man handgripligen får utföra alla moment på en docka är förståss et

Sedan jag blev mamma känner jag mig starkare berörd av alla de hemskheter som drabbar andra barn i världen. Och mer nödgad att göra världen till en bättre plats, för både dem och Ronja. Det var inte det att jag inte brydde mig innan. Jag har länge skänkt pengar månadsvis till olika hjälporganisationer, jag engagerar mig som scoutledare och i civilförsvarsförbundet, källsorterar, köper ekologiskt. Bidrar med små saker på mitt sätt. Men det känns inte längre tillräckligt. Samtidigt har jag mindre tid, ork och pengar över. Om det någon gång är ok att prioritera mig själv och min familj över allt annat så är det nu, när jag har ett litet barn att ta hand om. Det är så lätt att bli överväldigad. Det är så många ställen i världen med krig och konflikter. Så många ställen med hungersnöd, sjukdomar och annat elende. För att inte tala om miljögifter, koldioxidutsläpp och växande antibiotikaresistens. Det är så mycket man borde göra. Det är lättare att tänka på annat. Tänka "jag har n

Ronja har lekt själv med saker vi hängt upp sedan ungefär 3 månaders ålder. Men det är först senaste månaden som hon på allvar börjat tycka det är roligt med "babygym". Det är dessutom väldigt praktiskt att kunna ha henne sysselsatt en stund medan man själv klär på sig, fixar mat eller bara vilar. I stället för att köpa ett babygym, vilket jag tycker verkar helt orimligt dyrt, har jag gjort några egna varianter. Snöre Svårighetsgrad: 1/5 Rolighetsgrad: 5/5 Snygghetsgrad: 2/5 Material: - Snöre (mattvarp/hushållssnöre) - Krokar (tillböjda gem/plastkrokar från kläder) - Gummiband - Saker att hänga upp (visp, sked, pensel, burkar med små saker i som skramlar) Hur: 1. Klipp till en lagom lång bit snöre (jag tog cirka en meter). 2. Knyt fast en krok i vardera ände av snöret (jag använde små plastkrokar som ibland sitter på kläder när man köper dem). 3. Fäst några roliga saker i snöret med hjälp av gummiband. Gör ett lärkhuvud (trä gummibandet genom si

Att börja äta annan mat än bröstmjölk är första steget till att bli självständig. Det dröjer inte länge innan hon blir vuxen och flyttar hemifrån - eller, så kändes det i alla fall första gången Ronja fick äta ärtpurré. Nu har det snart gått en månad sedan dess och jag har hunnit lugna mig lite ;) Jag har fått jättebra tips på BVC, av mins föräldrar och svärföräldrar och självklart har jag läst på en hel del själv. Här delar jag med mig av min sammanställning. När är det dags? Vi lät Ronja börja strax innan 4 månaders ålder. Då fick hon en liten sked ärtpurré blandad med bröstmjölk att äta. Redan innan dess har hon fått smaka på saker, men inte äta dem. Hon har till exempel fått slicka/suga på gurksivor, äppleklyftor och melonbitar. I Sverige rekomenderar man att börja med små smakpov mellan 4 och 6 månaders ålder. Anledningen till att inte börja tidigare än 4 månader är att man sett att barn som börjar smaka på mat tidigare i regel också slutar amma tidigare - vilket

Man har ju hört en hel del om hur det är att vara gravid. Ni vet: humrsvängningar, illamående, cravings... Och jag tyckte att jag läste på en hel del inför förlossningen.  Jag är dessutom utbildad läkare och har kommit i kontakt med många havande, födande och nyförlösta kvinnor inom yrket. Trots det fanns det vissa saker som förvånade mig. Självklart är allas upplevelser olika. Men jag tycker ändå att det är konstigt att jag inte hörde mer om det här innan. 1. Törst Jag var så otroligt törstig efter förlossningen! Det var som att det inte räckte hur mycket vatten jag än drack. De första veckorna hade jag vattenglas utplacerade överallt i lägenheten och vaknade flera gånger per natt för att dricka (utöver alla andra gånger jag vaknade och passade på att ta en klunk). Och Jimmy kommer nog aldrig låta mig glömma att jag, när vi precis packat ihop allting och skulle lämna BB, bara skulle ta en sista slurk vatten och råkade ta glaset som blommorna stått i - urk! 2. Amning

Ärligt talat, ingen blir väl glad av att tänka på knipövningar? Men de är grundläggande för att bygga upp och bibehålla en stark bäckenbotten i samband med barnafödande. Och en stark bäckenbotten är grundläggande för att kunna kissa, bajsa, hålla tätt, ha bra sex osv. Så knipövningar förtjänar faktiskt lite uppmärksamhet trots att de är typ det tråkigaste som finns (näst efter att rensa avloppet). Varför? Musklerna i bäckenbotten har många viktiga funktioner eftersom de ser till att "kanalerna" som löper genom bäckenbotten håller rätt form. De ser alltså till att kiss kan passera när mna ska kissa men inte annars, att avföring kan passera när man ska bajsa men inte annars, att vagina håller rätt form för att framfall inte ska uppstå och sexuell aktivitet kännas behaglig. Muskerna i bäckenbotten utsätts för en ökad belastning under graviditeten - både tyngdmässigt och hormonellt - och tänjs ut under förlossningen. Därför är träning av bäckenbotten särskilt viktig i s

För det första: ta det lugnt! Din kropp har kämpat i 9 månader med att skapa, husera och framföda ett barn. Man kan inte förvänta sig att få tillbaka samma kroppsliga förmåga som innan graviditeten utan att ge sig själv lite tid och tålamod. Med det sagt så är det många av en småbarnsförälders vanliga besvär (ryggont, huvudvärk, trötthet med mera) som förbättras av träning. Samma dag som förlossningen kunde jag bokstavligt talat inte stå på benen (jag försökte och det slutade med att en sjuksköterska fick hjälpa mig upp från golvet och tillbaka till sängen). Dagen därpå orkade jag stå och gå korta stunder och sedan blev det succesivt bättre. Tredje veckan började jag gå dagliga promenader med barnvagnen och först på tionde veckan började jag med någorlunda regelbundna träningspass. Då främst yoga och andra "skonsamma" träningsformer. Träning att undvika Det är viktigt att lyssna på sin kropp och känna efter vad som fungerar just nu och vad som är bättre att vänta

Att träna under graviditeten kan vara knepigt av flera skäl. Kroppen känns inte som vanligt, man är trött och dessutom kanske man känner sig osäker på vilka träningsformer som är säkra för barnet. Samtidigt är det viktigt att hålla igång träningen, om man kan, för att motverka en rad graviditetsrelaterade problem, få en säkrare förlossning och mer ork till att ta hand om barnet sedan. Själv hade jag en ambitiös plan i början av graviditeten. Jag såg förlossningen som en stor prestation att träna upp mig inför.. Jag skulle minsann ge mig själv de allra bästa förutsättningarna Jag skulle vara så duktig. Sedan kom illamående, trötthet och smärta.... Jag vet att att det bara blir värre av att sitta still. Jag vet att det är viktigt att träna. Jag vet ju det. Men jag kunde inte göra det. Tillsammans med heltidsjobb, pendling, diverse ideella engagemang, hem och partner fick jag helt enkelt inte till det. Jag tog en promenad på minst en halvtimme varje dag och minimalt med yoga/stre

Hur får man någonting gjort med ett spädbarn hemma? De kräver ju rätt mycket tid och uppmärksamhet, de små liven. Men trots att jag är föräldraledig med Ronja tycker jag att jag lyckas få ganska mycket annat gjort. Jag är väl medveten om att Ronja råkar vara mindre krävande än de flesta 3-månaders bebisar. Hon är i stort sätt nöjd med livet, har aldrig haft kolik och började sova hela nätter strax före 2 månaders ålder. Det är så klart en del av förklaringen till att jag hinner och orkar mer! Men jag tror också att det hänger ihop med hur jag tänker och det tänkte jag skriva lite om idag :) Prioritera Först måste man fråga sig vad man egentligen behöver få gjort och vad som kan vänta. Kan det få vara lite rörigt hemma ett tag? Kan man dra ner på sina ideella engagemang en smula och inte tacka ja till allt just nu även om det verkar roligt? Föräldraledigheten är ju till för att man ska få tid för sitt barn. Att leka, busa, mysa och gosa massor är det viktigaste!