Mammigheter

Att börja äta annan mat än bröstmjölk är första steget till att bli självständig. Det dröjer inte länge innan hon blir vuxen och flyttar hemifrån - eller, så kändes det i alla fall första gången Ronja fick äta ärtpurré. Nu har det snart gått en månad sedan dess och jag har hunnit lugna mig lite ;) Jag har fått jättebra tips på BVC, av mins föräldrar och svärföräldrar och självklart har jag läst på en hel del själv. Här delar jag med mig av min sammanställning. När är det dags? Vi lät Ronja börja strax innan 4 månaders ålder. Då fick hon en liten sked ärtpurré blandad med bröstmjölk att äta. Redan innan dess har hon fått smaka på saker, men inte äta dem. Hon har till exempel fått slicka/suga på gurksivor, äppleklyftor och melonbitar. I Sverige rekomenderar man att börja med små smakpov mellan 4 och 6 månaders ålder. Anledningen till att inte börja tidigare än 4 månader är att man sett att barn som börjar smaka på mat tidigare i regel också slutar amma tidigare - vilket

Man har ju hört en hel del om hur det är att vara gravid. Ni vet: humrsvängningar, illamående, cravings... Och jag tyckte att jag läste på en hel del inför förlossningen.  Jag är dessutom utbildad läkare och har kommit i kontakt med många havande, födande och nyförlösta kvinnor inom yrket. Trots det fanns det vissa saker som förvånade mig. Självklart är allas upplevelser olika. Men jag tycker ändå att det är konstigt att jag inte hörde mer om det här innan. 1. Törst Jag var så otroligt törstig efter förlossningen! Det var som att det inte räckte hur mycket vatten jag än drack. De första veckorna hade jag vattenglas utplacerade överallt i lägenheten och vaknade flera gånger per natt för att dricka (utöver alla andra gånger jag vaknade och passade på att ta en klunk). Och Jimmy kommer nog aldrig låta mig glömma att jag, när vi precis packat ihop allting och skulle lämna BB, bara skulle ta en sista slurk vatten och råkade ta glaset som blommorna stått i - urk! 2. Amning

Ärligt talat, ingen blir väl glad av att tänka på knipövningar? Men de är grundläggande för att bygga upp och bibehålla en stark bäckenbotten i samband med barnafödande. Och en stark bäckenbotten är grundläggande för att kunna kissa, bajsa, hålla tätt, ha bra sex osv. Så knipövningar förtjänar faktiskt lite uppmärksamhet trots att de är typ det tråkigaste som finns (näst efter att rensa avloppet). Varför? Musklerna i bäckenbotten har många viktiga funktioner eftersom de ser till att "kanalerna" som löper genom bäckenbotten håller rätt form. De ser alltså till att kiss kan passera när mna ska kissa men inte annars, att avföring kan passera när man ska bajsa men inte annars, att vagina håller rätt form för att framfall inte ska uppstå och sexuell aktivitet kännas behaglig. Muskerna i bäckenbotten utsätts för en ökad belastning under graviditeten - både tyngdmässigt och hormonellt - och tänjs ut under förlossningen. Därför är träning av bäckenbotten särskilt viktig i s

För det första: ta det lugnt! Din kropp har kämpat i 9 månader med att skapa, husera och framföda ett barn. Man kan inte förvänta sig att få tillbaka samma kroppsliga förmåga som innan graviditeten utan att ge sig själv lite tid och tålamod. Med det sagt så är det många av en småbarnsförälders vanliga besvär (ryggont, huvudvärk, trötthet med mera) som förbättras av träning. Samma dag som förlossningen kunde jag bokstavligt talat inte stå på benen (jag försökte och det slutade med att en sjuksköterska fick hjälpa mig upp från golvet och tillbaka till sängen). Dagen därpå orkade jag stå och gå korta stunder och sedan blev det succesivt bättre. Tredje veckan började jag gå dagliga promenader med barnvagnen och först på tionde veckan började jag med någorlunda regelbundna träningspass. Då främst yoga och andra "skonsamma" träningsformer. Träning att undvika Det är viktigt att lyssna på sin kropp och känna efter vad som fungerar just nu och vad som är bättre att vänta

Att träna under graviditeten kan vara knepigt av flera skäl. Kroppen känns inte som vanligt, man är trött och dessutom kanske man känner sig osäker på vilka träningsformer som är säkra för barnet. Samtidigt är det viktigt att hålla igång träningen, om man kan, för att motverka en rad graviditetsrelaterade problem, få en säkrare förlossning och mer ork till att ta hand om barnet sedan. Själv hade jag en ambitiös plan i början av graviditeten. Jag såg förlossningen som en stor prestation att träna upp mig inför.. Jag skulle minsann ge mig själv de allra bästa förutsättningarna Jag skulle vara så duktig. Sedan kom illamående, trötthet och smärta.... Jag vet att att det bara blir värre av att sitta still. Jag vet att det är viktigt att träna. Jag vet ju det. Men jag kunde inte göra det. Tillsammans med heltidsjobb, pendling, diverse ideella engagemang, hem och partner fick jag helt enkelt inte till det. Jag tog en promenad på minst en halvtimme varje dag och minimalt med yoga/stre