Värdefulla erfarenheter och oanade likheter

Det har varit några turbulenta men härliga veckor. Jag har jobbat mycket och på konstiga tider, men det har varit fint väder och jag har haft mycket tid att umgås med Ronja, som har tagit fantastiska språng i utvecklingen.

Jag har funderat en del över likheterna mellan att vara läkare och att vara förälder. Man växer naturligtvis med alla erfarenheter, men föräldraskapet är något alldeles speciellt. Något som får en att utveckla oanade nya sidor och förmågor. Jag är övertygad om att föräldraskapet gör mig till en bättre läkare. Och att läkaryrket gör mig till en bättre förälder.

Att jobba natt

I både föräldraskapet och läkaryrket ingår vakna nätter och ibland långa långa pass. Och i båda fallen finns det stunder då man helt enkelt är tvungen att kämpa på i det tempo som krävs, trots att det är natt, trotts att man inte hunnit gå på toa, trots att man är hungrig.

Att tvinga

Att hålla fast ett motsträvigt barn som inte vill byta blöja/bli tvättat/klippa naglarna skiljer sig inte jättemycket från att hålla fast en konfusorisk patient för att få in en intravenös infart. Man undviker det så långt det går, men för barnets respektive patientens bästa måste man då och då göra det i alla fall.

Det finns en gräns där man  är hela tiden en avvägning mellan att vara så mild som möjligt och att få det överstökat så snabbt som möjligt.

Rent praktiskt är tricket att alltid ha ett underlag att hålla fast mot och att inte försöka parera rörelserna utan trycka i vinkelrät riktning (Om armen viftar fram och tillbaka, tryck neråt. Om armen viftar upp och ner, tryck åt sidan.)

Att finnas där

Den mest grundläggande formen av all kommunikation, långt bortom alla typer av språk, är att visa att man finns där. Att våga stanna kvar fast det är jobbigt. Det gör ett otröstligt spädbarn tryggt och det gör en döende patient lugn. Även om ingen av dem slutar gråta för att man är där ska man inte tolka det som att det är meningslöst. Även om det inte finns något man kan göra för att avhjälpa det egentliga problemet så kan man ge mycket genom att bara vara närvarande.

Att göra fel

Både föräldraskapet och läkaryrket innebär ett enormt ansvar. När man har ansvar för andra människors liv så får man inte göra fel. Men man gör fel.

Att bära den bördan är det värsta både med att vara läkare och att vara förälder. För det är en fruktansvärd börda att bära, att de fel man gör inte bara ställer till det för en själv utan dessutom sabbar för någon annan.

Det finns en tröst, och det är det faktum att man inte är ensam. För hur ansvarsfull, noggrann och påläst man än är så gör alla fel ibland. Det ligger i livets natur. Det är vad det innebär att vara människa.

Att göra skillnad

Om det sämsta är allt som man gör fel så är det bästa allt som man gör rätt. Känslan av att man faktiskt har gjort skillnad i en annan människas liv. Skillnad på riktigt. Något som ingen annan hade kunnat göra, åtminstone inte riktigt lika.