Första stegen
Nu har Ronja på allvar börjat ta enstaka steg utan att hålla sig i något. Det var flera veckor sedan hon gjorde det första gången men det är först nu hon gör det ofta - flera gånger om dagen.
Det är så roligt att se! Jag är så stolt! Egentligen blir jag lika stolt över alla små framsteg hon gör, som att hon kan sitta på en stol själv, blir bättre och bättre på att spetsa matbitar med gaffel eller vet var näsan sitter och (om hon är på det humöret) pekar när man frågar. Folk som inte är vana vid barn kan dock ha lite svårt att relatera till det medan alla förstår att det är ett stort utvecklingssteg att lära sig gå.
När jag nyligen hade blivit mamma fick jag rådet av flera olika personer att noga skriva upp och dokumentera alla utvecklingssteg. Allt sådant är något man vill komma ihåg men ändå glömmer man så fort. Det stämmer verkligen! Trots att jag har försökt spara minnen, tagit massor med foton, skrivit upp på olika ställen, börjat på ett fotoalbum, delat en del på facebook och så vidare så har jag redan glömt en hel del.
Den här bloggen är en del av det. Här står kanske inte så mycket om exakt vad Ronja gör och kan vid olika tidpunkter, men mer om vad jag tänker på, vad som är viktigt för mig och vad jag oroar mig för. Jag vill också passa på att tipsa om en app som jag har använt för att komma ihåg några viktiga utvecklingssteg. Det finns tusentals, men det här är den jag har använt. Mest för att den är gratis och har söta bilder. Nu finns det bara en "milstolpe" kvar innan Ronja har lyckats med allt som finns i den appen och det är att säga sitt första ord.
Det är lite svårt det där. För hon säger ju något som liknar "mamma" när hon vill till mig ibland. Och om man äter något gott och säger "nam nam nam" så härmar hon det. Är "nam" ett ord? Och hur likt "mamma" måste det låta för att det ska räknas? Det har varit likadant med en hel rad av "milstolparna". När man tänker på det är det så självklart att man inte lär sig saker över en natt, men det är också något som är lite svårt att förklara för andra. Folk förväntar sig liksom att barnet antingen kan eller inte kan. Det gjorde jag också innan jag fick barn själv. När jag tänker tillbaka på den tiden blir det tydligt att jag också passerat en hel del milstolpar :)
Det är så roligt att se! Jag är så stolt! Egentligen blir jag lika stolt över alla små framsteg hon gör, som att hon kan sitta på en stol själv, blir bättre och bättre på att spetsa matbitar med gaffel eller vet var näsan sitter och (om hon är på det humöret) pekar när man frågar. Folk som inte är vana vid barn kan dock ha lite svårt att relatera till det medan alla förstår att det är ett stort utvecklingssteg att lära sig gå.
När jag nyligen hade blivit mamma fick jag rådet av flera olika personer att noga skriva upp och dokumentera alla utvecklingssteg. Allt sådant är något man vill komma ihåg men ändå glömmer man så fort. Det stämmer verkligen! Trots att jag har försökt spara minnen, tagit massor med foton, skrivit upp på olika ställen, börjat på ett fotoalbum, delat en del på facebook och så vidare så har jag redan glömt en hel del.
Den här bloggen är en del av det. Här står kanske inte så mycket om exakt vad Ronja gör och kan vid olika tidpunkter, men mer om vad jag tänker på, vad som är viktigt för mig och vad jag oroar mig för. Jag vill också passa på att tipsa om en app som jag har använt för att komma ihåg några viktiga utvecklingssteg. Det finns tusentals, men det här är den jag har använt. Mest för att den är gratis och har söta bilder. Nu finns det bara en "milstolpe" kvar innan Ronja har lyckats med allt som finns i den appen och det är att säga sitt första ord.
Det är lite svårt det där. För hon säger ju något som liknar "mamma" när hon vill till mig ibland. Och om man äter något gott och säger "nam nam nam" så härmar hon det. Är "nam" ett ord? Och hur likt "mamma" måste det låta för att det ska räknas? Det har varit likadant med en hel rad av "milstolparna". När man tänker på det är det så självklart att man inte lär sig saker över en natt, men det är också något som är lite svårt att förklara för andra. Folk förväntar sig liksom att barnet antingen kan eller inte kan. Det gjorde jag också innan jag fick barn själv. När jag tänker tillbaka på den tiden blir det tydligt att jag också passerat en hel del milstolpar :)
Kommentarer
Skicka en kommentar