Uppskatta livet

Det har varit en galen vecka. Ronja har varit förkyld, inte kunnat sova på nätterna och inte kunat gå på förskolan på dagarna. Jag och Jimmy har också varit förkylda och trötta, samtidigt som jag har jobbat både dagar, nätter och kvällar.

Mjölken är slut i kylskåpet, matlådorna är slut i frysen och det behöver städas precis överallt i hela lägenheten. Men trots sömnbrist och oordning har jag lyckats hålla humöret uppe. Jag njuter av att tillbringa tid med Ronja, även om det bara har blivit korta stunder. Jag ger Jimmy en extra kram, bara för att. Jag tar mig tid att titta på de vackra höstlöven och kända den friska vinden i ansiktet när jag går till bussen.

Jag uppskattar livet, även när det inte är perfekt.

Det var i somras, en annan kaosvecka när jag var schemalagd under alla dygnets timmar, som jag på allvar insåg att det är enda sättet att ha ett bra liv.

Jimmy och Ronja var hos farmor och farfar på landet, medan jag åkte hem en dag tidigare för att förbereda mig för att jobba söndagen. Jag hade verkligen sett fram emot en lugn och skön kväll utan barnstök och en lyxigt långsam morgon helt för mig själv. Mycket riktigt kunde jag ta en ducsh i fred och sedan gå och lägga mig utan att behöva tänka på något annat. Jag åt frukost på balkongen med ett korsord och kunde sitta kvar tills det var löst, gjorde yoga ostört och kom iväg till jobbet i god tid. Det var bara ett problem. Jag kände mig inte glad. Jag kände mig ensam.

När jag sedan hade tänkt mig att jag skulle få krama om och gosa med Ronja som jag saknat så mycket blev inte det heller som jag hade tänkt mig. Det blev både jobbiga och mysiga stunder den kvällen, som det alltid blir. Men i stället för att uppskatta tiden med Ronja tänkte jag på allt jag inte kunde göra eftersom hon var där och längtade tills hon skulle somna.

Vad var fel? Jag hade så klart gått i den klassiska fällan att sakna det man inte har, men glömma att uppskatta det man har.

Sedan dess har jag lyckats vända mitt tankesätt. Hur man gör det är så klart en komplicerad proess, men här är 3 konkreta tips som underlättar.

Tänka tydligt

Det finns tyvärr ingen magisk lösning. För mig handlar det mycket om att jag är uppmärksam på hur jag tänker och medveten om hur jag vill tänka. För att underlätta för mig själv har jag börjat hänga upp specifika tankar på specifika andra rutiner som jag gör varje dag. Jag har till exempel bestämt mig för att tänka på något jag är tacksam över varje gång jag går till bussen.

Måsten = möjligheter

Det finns så många måsten i livet, inte minst när det gäller att ta hand om barn. De måste badas, matas och fås att somna. Det kan innebära att du måste vakta en vild unge i badkaret, måste torka en massa kladd och måste vänta en evighet tills barnet slutligen somnar. Eller det kan innebära att du får lov att busa med ett glatt barn i badkaret, får uppleva hens första kontakt med nya spännande smaker och får gosa med din underbara lilla plutt.

Ha kul

Om man kan välja att göra något kul som kräver lite extra jobb eller något som inte är lika kul, men inte heller kräver någon ansträngning - välj det roliga! Livet är inte något man ska klara sig undan så lätt som möjligt ifrån utan något man ska  sträva efter att få ut mesta möliga av.  Det gäller så klart även om man har barn. Undantaget är om man vet att man inte kommer att orka med det extra jobbet och det kommer att leda till problem. Till exempel är det jättekul att låta Ronja slicka av vispar och bunkar när jag bakar, men jag gör det bara när jag är beredd att våttorka golvet efteråt.

Utöver det är det så klart viktigt att man äter och sover ordentligt, ser till att barnet (och helst ens partner också) äter och sover ordentligt och att man på lång sikt har en rimlig arbetsbelastning.