5 tips för en lyckad inskolning

Mitt lilla mirakel till dotter upphör aldrig att förundra mig. Jag kanske inte kan säga förvåna eftersom alla har sagt att det kommer att gå hur bra som helst med inskolningen. Men visst är det förundrande att barn hux flux anpassar sig till alla möjliga förändringar när det krävs av dem?

Även om det är Ronja som har gjort det största jobbet tillsammans med de fantastiska förskolepedagogerna så vill jag ändå dela med mig av några tips som har underlättat inskolningen för oss.

1. Var beredd på tårar

Ronja gråter varje morgon när jag lämnar henne. När jag sedan ringer och kollar läget fem minuter senare är hon oftast redan glad igen. Att veta det gör att det så klart går lättare och lättare att gå, både jag och Ronja vänjer oss allt eftersom. Men första gången var det hemskt!

De allra flesta barn gråter i början. De allra flesta barn slutar gråta och vänjer sig. Bara att veta det och vara förberedd hjälper.

2. Visa att du har kontroll

Även om man som förälder är ledsen så är det jätteviktigt att man inte visar det för barnet. Det finns de som säger att man ska visa sina riktiga känslor i stället, och visst är det viktigt att kunna visa och prata om känslor under barnets uppväxt, men i den här situationen tror jag inte alls på det.

Barn i den här åldern vänder sig i första hand till den vuxna de känner sig tryggast med när de hamnar i nya ovana situationer som de inte förstår. Barnet behöver se att den vuxna har kontroll, inte att den vuxna är rädd eller ledsen. Om man lyckas förmedla att det som händer vid lämningen är något bra så blir det mycket lättare för barnet.

Jag ser samma sak med barn inom sjukvården. De barn vars föräldrar visar hur jättesynd det är om dem för att de behöver genomgå en hemsk undersökning eller få en spruta av en elak läkare blir helt förtvivlade. De barn vars föräldrar lugnt säger "nu kommer det här att hända och det är inget att diskutera" blir ledsna, kanske arga - på föräldrarna, men de blir inte rädda för de litar på att föräldrarna har kontroll även om de själva inte gillar vad som händer.

3. Överdriv gullandet

Jag har ringt varje dag för att kolla hur det går, de första dagarna flera gånger. Det är så klart inte hållbart i längden, men ta tillfället i akt att göra det under inskolningsveckorna. Att skapa trygghet både för dig och barnet är ju vad de är till för!

Jag har också passat på att mysa och gulla extra mycket med Ronja när hon varit hemma. Man kan inte få för mycket kärlek och särskilt under en sån här omställning är det viktigt att barnet får sitt behov av närhet uppfyllt under den del av dagen som det inte är på förskolan. Det är så underbart att hon för en gångs skull vill sitta i knät utan att springa iväg med en gång.

4. Ta ingen skit

Nu är inskolningen över och den här veckan har Ronja börjat gå långa dagar på förskolan. Jimmy har haft turen att kunna hämta henne lite tidigare, men annars är det som det är tänkt att vara framöver: 7-17 tisdag till torsdag. Det är långa dagar för en ettåring! Men om vi ska kunna jobba har vi svårt att lösa det på något annat sätt.

Jag har fått mest kritik för det här beslutet av mig själv, men faktiskt också råkat ut för folk som frågar varför vi sätter ett så litet barn på förskolan eller har antytt att mammor nu för tiden är egoistiska som vill tjäna pengar i stället för att ta hand om sina barn. Ta ingen sådan skit!

Bästa sättet att mota dåligt samvete, oavsett om det kommer från andra eller ens egna tvivel, är att ha genomtänkt sakliga argument att bemöta det med. Jag vill ju att Ronja ska gå på förskolan. Det är tydligt att hon tycker om att umgås med andra barn och hennes utveckling har tagit ett jätteskutt framåt på bara några få veckor. Och jag vill ju jobba, särskilt när jag tänker tillbaka på hur rastlös jag blev av att gå hemma. Så det här är helt enkelt den bästa lösningen för oss.

5. Ha tålamod med er själva

Att börja på förskolan är faktiskt en stor förändring för hela familjen, inte bara barnet. Att Jimmy skulle börja jobba ar ju naturligtvis en stor grej, men jag hade inte riktigt insett innan i vilken utsträckning det skulle påverka vår vardag i övrigt. Eftersom jag lämnar Ronja på morgonen kan jag inte längre åka tidigare till jobbet om det är något jag behöver läsa på eller träna på morgonen. Eftersom Ronja måste upp i tid till förskolan på morgonen är det mycket mer noga att hon kommer i säng i tid på kvällen och således kan vi inte spontant åka någonstans på kvällen lika lätt som innan.

Det tar ett tag att anpassa sig till alla nya rutiner. Ha tålamod med er själva. Var snälla och ta hand om varandra.

Vi har tagit ledigt en dag var i veckan vilket innebär att Ronja faktiskt kommer att vara hemma fler dagar än hon är på förskolan. Har man möjlighet att göra något sådant för att ge både sig själv och barnet en mjukstart så rekoenderar jag det verkligen. Men återigen, om inte det funkar för er så känn ingen press bara för att jag tycker att det är en bra idé.