Mammigheter

Den så omtalade "foglossningen" heter i min värld "graviditetsrelaterad bäckensmärta". Men säger man det får man ofelbart motfrågan "menar du foglossning?" så till slut har jag börjat använa det uttrycket i alla fall. Det är märkligt hur mycket en graviditet kan skilja sig från en annan. Förra gången hade jag inga som helst problem med smärta i bäckenet, men nu har det gått så långt att jag inte klarar av att jobba längre. Som tur är får man ta ut föräldraledighet två månader innan barnet är beräknat. Men problemen har inte börjat nu, utan det här är något som jag har fått dras med de senaste månaderna. Jag har fått tillfälle att läsa på och talat med flera olika fysioterapeuter. Här är mina samlade tips: Lär dig hur du ska röra dig i vardagen Både det svåraste och det viktigaste. Ens invanda rörelsemönster gör att man kommer på sig själv med att göra fel hela tiden. Det är ändå viktigt att jobba på och göra så gott man förmår med den här biten. Även

Äntligen december med julkalender, clementiner, glögg och i år till och med snö! Men hur får man ut det bästa av tiden? Som vanligt gäller det att satsa tid och energi på det som faktiskt är viktigt. Att ägna tid med varandra. Se till att träffa familjen. Göra roliga saker tillsammans. Särskillt för små barn är det mycket viktigare att man har det mysigt tillsammans än att man gör storslagna spännande grejer. Tips på att få in julkänsla i vardagen när du inte orkar/hinner ställa dig och bygga ett pepparkakshus eller spendera en dag på Jul på Liseberg: - Sjung julsånger på väg till förskolan. - Stanna och uppskatta julstjärnan i grannens fönster eller julskyltningen i affären. - Klipp ut stjärnor/hjärtan/julgranar eller andra former ur ett vanligt papper och låt barnet måla på i stället för vanliga fyrkantiga papper. - Läs en julig saga som godnattsaga.

Nu har Ronja varit magsjuk hela helgen. Var sedan hemma måndag och tisdag trots att hon mådde bra eftersom det är 48-timmars karens som gäller. Hon han vara tillbaka på förskolan hela en halv dag innan de ringde och sa att hon hade feber igen. Bara att vända tillbaka hem för någon av oss alltså. VAB - vård av barn kan vara både ett krångligt och ett kännslomässigt laddat ämne. Jag gör mitt bästa för att reda ut begreppen. Vad gäller? Du får lov att VAB:a för att ta hand om ett sjukt barn, för att följa med barnet till läkare/tandläkare eller liknande, för att ta hand om barnet om den som vanligtvis tar hand om barnet är sjuk, för att ta hand om barnet om den som vanligtvis tar hand om barnet måste följa med ett annat av era barn till läkare/tandläkare eller liknande. Försäkringskassan ger ersättning för max 120 dagar per barn och år. Om du behöver vara ledig mer än så kan inte arbetsgivaren motsätta sig det, men du får ingen ersättning. Läkarintyg krävs om barnet är sjukt

Orimligt många människor ger en rådet att vara konsekvent i sin barnuppfostran. Alla har hört det. Men hur många kan förklara vad det egentligen betyder ? Att vara konsekvent på rätt sätt är absolut ett bra tips. Det är en av de största nycklarna till att vi har kunnat lära Ronja det hon kan, hålla nere gnället och få till en så harmonisk vardag som vi har. Jag är också övertygad om att det är viktigt för att få ett välmående barn som växer upp till en välmående vuxen. Men jag har både sett och hört många som missuppfattat vad det innebär att vara konsekvent eller applicerar det på helt fel sätt. Vad konsekvent uppfostran ÄR: - Att ha regler som gäller hela tiden Om barnet vet vad som gäller blir det lättare för barnet att förstå och följa reglerna. Det blir mindre protester och bråk, eftersom barnet vet att det inte finns något alternativ - men helt slipper man tyvärr inte undan. Barnet slipper bli ledset över att inte få något det hoppades få om det vet från b

Ronja är hemma och förkyld. Jag är hemma med henne och ännu mer förkyld. Efter att hon tröttnat på duplot, leksaksdjuren, TV, trehjulingen, sandlådan, leksaksspisen och memoryt behövde vi en lugn aktivitet att sysselsätta oss med. Med en 2,5-åring kan man aldrig få för många pysseltips. Något som är både enkelt och uppskattat är toarullsdjur. Det enda som behövs är toarullar, sax och någon form av färgpennor/färg och penslar. Vill man lägga till glitter, paljetter och fjädrar går det också, men det är inget som jag har tålamod att städa upp i dagens tillstånd så det får bli en annan dag. 1. Klipp ut öron och ben på toarullen. Variera form på öronen, lägg till en svans eller en krona om du känner dig exprimentlysten. 2. Måla på två ögon. 3. Ge till ditt barn och uppmuntra till fortsatt färgläggning.

Nu har jobb, förskola och aktiviteter kommit igång på riktigt efter sommaren. Det var jättelängesedan jag skrev här (buhu!), men nu har lusten att skriva igen kommit tillbaka (hurra!). Jag börjar med en tanke om hur man kan behålla semesterkänslan trots att hösten är här. Var ute Det finns fortfarande varma dagar. Passa på att ta vara på dem genom att ta en extra promenad på väg hem, ta en fika efter jobbet eller en extra sväng till lekplatsen. Många vardagsaktiviteter med barn går också att flytta med sig ut när bara vädret tillåter. Ta med ritblock och kritor, några böcker att läsa, pärlor och pärlplattor eller lego/duplo. Förutom det behövs bara har en filt att breda ut sig på. Prioritera Om det känns stressigt och kravfyllt att behöva åka iväg på en massa möten och aktiviteter, oavsett om det är dina egna eller barnens, så fundera ett varv till på om du verkligen ska fortsätta. Ibland kan det kännas svårt att komma igång igen efter sommaruppehållet, trots att det egent

- Du pratar om vad barnen gjort, inte gjort, kanske kommer att göra och förhoppningsvis inte kommer att göra. Med alla som vill lyssna. Eller alla som inte aktivt gör motstånd. - Du lägger upp orimligt många foton på sociala medier. Och det är ändå bara en bråkdel av alla foton du tar. - Kiss, snor och dregel har förlorat sin dignitet. Numera bryr du dig bara om att torka upp bajs och kräks. - Du har alltid en plan B. Alltid extra regnjacka, våtservetter, plåster och gosedjur i väskan. - Du lägger ner många gånger mer tankemöda och omsorg på vad barnets klädsel och håruppsättning än din egen. Trots att barnet smutsar ner vad du än klär det i på två sekunder. - I stället för att vänta tills du kommer hem med att kolla mailen, ringa och boka tandläkartid eller kolla upp ett recept så ser du till att få allt sådant gjort innan du kommer hem. - Du hittar tandborstar i besticklådan, gamla mackor bakom högtalaren och nycklarna i tvättmaskinen. Och blir inte ens förvånad

Ronja har fått halsfluss. Efter en halv dags köande på vårdcentralen fick vi detta bekräftat med provtagning och recept på antibiotika som den lilla krabaten protesterar ovanligt lite mot att behöva svälja. Som både mor och läkare är det här ett hett ämne. Jag vill dela med mig av en del viktiga saker jag tycker att man ska tänka på som förälder när man är i kontakt med sjukvården, både stort och smått. 1. Lita på dig själv när det gäller att avgöra om något är fel med ditt barn Barn är olika. Väldigt olika. Det gör att en sjuksköterska eller läkare uppfatta dess beteende som normalt trots att det är jättesjukt. Ett särskilt livligt barn kan bete sig som ett normalt barn även om det är mycket mer stillsamt än det brukar vara. Ett särskilt tyst barn som plötsligt skriker jättemycket mer än vanligt kan ändå skrika "som vanligt" jämfört med andra barn. Detta gäller i synnerhet små barn, tyvärr då man som förälder tenderar att själv vara som osäkrast i och med allt det

Hej internationella kvinnodagen och hej ångesten över allt man fortfarande gör fast man vet att man inte borde. Vi borde ju vara jämställda nu. Så varför ägnar jag fortfarande en kväll åt att städa köket medan J sitter vid datorn? Varför har jag slutat tjata om att han ska lägga sin egen tvätt i tvättkorgen? Varför går jag med på att han förlitar sig på mig när det gäller att ha kalas uppskrivna i allmanackan och presenter inköpta? Jag tycker ju att jämställdhet är viktigt. Jätteviktigt. Och jag vet ju att bästa sättet att föra vidare hälsosamma värderingar och beteenden till sina barn är att själv leva på det sättet. Ändå lyckas jag inte. Jag tror inte att jag är ensam om att känna så här. Jag vill börja med att skicka en varm tanke till er som känner likadant. Kan vi en gång för alla sluta inbilla oss att man måste leva som man lär? Man måste inte vara perfekt på alla plan för att få lov att ha en åsikt. Man måste inte leva i en jämställd relation för att få lov att kalla sig fem

Glad alla hjärtans dag! Även om kärlek är mycket mer än sex så är det sex jag kommer att skriva om idag. Det finns en vitt spridd föreställning om att barn gör att man inte kan ha sex och att man mer eller mindre måste lägga ner sin parrelation under några år. Och naturligtvis förändras relationen mycket när man får barn, men det måste inte vara till det sämre. Det var i och med graviditeten och det stundande barnet som vi bestämde oss för att gifta oss och ta vår relation på allvar. Nu är det på något sätt inte bara oss det gäller längre, inte ens bara Ronja, utan hela våran familj. Jag har inga råd om hur ofta man ska ha sex, i vilka ställningar eller vad man ska ha på sig innan, under tiden och efteråt. Men jag har ett konkret råd som har gjort hela skillnaden för oss: Stäm av med varandra varje dag hur ni känner angående sex. Fråga, helt enkelt. Och berätta ärligt hur du själv känner. - Ja, jag längtar efter sex! - Nej, det finns tusen saker jag hellre skulle göra idag. -

Jag tycker att det är jätteviktigt att Ronja får utforska olika material och det har jag tyckt från början. Hon har fått kladda med maten obehindrat så ofta jag haft ork att städa upp. Hon har fått prassla med löv, riva sönder papper och prova mina krämer. Hon har fått vara med och känna på olika ingredienser i köket, växter i naturen och redskap i städskåpet. I början är det just känna och utforska som är grejen. Men efterhand övergår det till att kunna forma och förändra omvärlden. Från att kladda med maten till att äta. Och från att äta allt till att pilla bort det man inte vill ha och plocka i sig de godaste bitarna. Från att känna på saker till att ordna dem i mönster, högar. Och från att göra mönster till att faktiskt gestalta, göra bilder. Det där sista steget har Ronja inte tagit än. Hon målar bara "kludd". Men hon tycker att det är fantastiskt roligt. För att underhålla den skaparglädjen och för att slippa vänta på att hon blir stor nog för "riktig" fär