Mammigheter

Det finns så mycket att förundras över med barn! Allt blir ett äventyr Det roligaste är att man kan göra ett helt vanligt rutinärende till ett äventyr. I tisdags åkte vi och köpte skor. Det fanns inga i Iduns storlek på skoaffären hos oss, men det är typ tio minuter att åka till en annan skoaffär, tänkte jag optimistiskt. 2,5 timme senare var vi hemma. Blöta. Men vi hade i alla fall nya skor till barnen. Och jag fattar att det låter jobbigt. Det är ganska jobbigt. Jag tycker att det är påfrestande at inte kunna planera. Och jag längtar efter att börja jobba igen, så att det åtminstonne kan var lite mer upp till mig om jag får saker gjort eller inte. Men det är också det här som är så härligt. I alla fall när man har tid att låta det ta tid. När man har tid att stanna och kasta pinnar i ån. Hoppa i vattenpölar. Titta på en snigel. Då blir det inte bara att åka tre hållplatser med tåget, handla skor, sedan hem, utan det blir en hel upplevelse av nya möten, intryck och idéer. Språket Id

  Eftersom jag tycker att det är överdrivet roligt att Ronja håller på att lära sig bokstäver, och eftersom jag inte skulle vara jag om jag inte ständigt drog igång nya projekt, så har jag bestämt att vi ska göra ett "expriment" för varje bokstav i alfabetet. Vi började med R. Såklart. Ronja gjorde ett R av rost genom att måla med saltvatten på ett metallock och vänta. Jag tyckte att det var mycket roligare än vad hon tyckte - men hon tyckte ändå att det var kul! Hela listan med bokstavsexpriment kommer  här . Men nu behöver jag hjälp att komma på bra expriment som det går att göra bokstäver med. Jag och Jimmy har spånat lite och har idéer till många. Men vad gör man på X? Ö? Eller bokstaven som inte går att använda till något: Q?

 Nu har vi varit hemma och förkylda i över en vecka så naturligtvis har vi börjat gå varandra på nerverna. Efter en särskillt enerverande viljekamp (minns inte nu vad det handlade om) så frågade jag: "Är du så här för att du är sjuk och trött eller har du kommit i en ny trotsålder?" "Trotsålder!" svarade hon efter en sekunds betänketid. Då är det bra att stanna upp och begrunda det vackra i tillvaron. Som alla spår av fantasi som finns i lägenheten. Det är liksom inte bara utströdda leksaker längre, utan man ser att det har funnits en tanke. Passar man på att fråga så kan man få de mest fantastiska svar. "En bassäng för hajar" "Vad gör grisarna och elefanten?" "Väntar på bröd." "Varför då?" "För de vill ha bröd..." "Prinsessan skulle laga bilen men Peppa Pig tog alla reservdelar." (Prinsessan är alltså hon i smyckesskrinet) Ja, ni förstår ju själva - efter det kan man inte vara irriterad längre!

Det är lustigt att barn kan vara så olika. Så olika varandra, fast vi behandlar dem på samma sätt. Eller inte alls konstigt som min kära make säger "för de är ju två helt olika personer". Till och med barnens kusiner (som både är enäggstvillingar och har vuxit upp tillsammans och på samma sätt) är ju olika. Det om något är fascinerande. Innan jag själv blev förälder hade jag en idé om barn som "ett tomt blad" man kunde forma. Jag blir mer och mer övertygad om motsatsen, att barn har sina alldeles egna personligheter redan från början. Det vi kan lära dem är hur de ska förhålla sig till sig själva. Hur de ska hantera sina egna personligheter i relation till världen. Och det är förståss inte så bara det! Samma barn är också så olika sig själva från en fas till en annan. Bärsjal, till exempel, älskade Ronja. Hon kunde sitta i den hur länge som helst. Gå och handla? Perfekt! Åka buss? Check! Möte? Javisst! Jag hade Idun i börsjal när jag lämnade och hämtade

Ju äldre Ronja blir desto mer märker jag att det roligaste inte är att leka. Många gånger tycker jag inte ens att det är speciellt kul att leka. Det roliga är att göra saker tillsammans - inte lekar utan "riktiga" saker. Laga mat, posta brev, plocka blommor. Och det är en sån skön insikt att ha nu när nummer två är liten: man måste inte gilla att leka. Det är bara några år tills det går att göra riktiga saker ihop, om än med ganska mycket begränsningar. Jag visste ju det redan innan. Det är ju en sån där sak som folk säger, som man läser. Men det blir en annan sak när man upplever det själv. En sak som jag har drömt om att få göra tillsammans är att hitta på sagor. (I mitt huvud spinner det förståss iväg till hela serier med utgivna barnböcker och andra omöjliga projekt...) Och nu har det faktiskt börjat! Länge har det låtit: "Berätta om trollet, mamma!" "Berätta om dockan, mamma!" "Berätta om moroten, mamma!" och så har jag fått hitta på histori

Nu hittar Ronja "R som i Ronja" överallt och det är så roligt att se! Redan för ett pat månader sedan kunde hon känna igen R:et i vårt träalfabet om hon fick ett begränsat antal träbokstäver att välja på. Men det är en ganska speciell kloss - gul med röda rosor på - så det var svårt att veta om hon verkligen lärt sig formen R eller bara kände igen just den. Nu hittar hon R på skyltar, i böcker och tidningar som hon aldrig sett förr så dt är ingen tvekan om att hon kan den! Inga andra bokstäver har börjat komma, däremot känner hon då och då igen flera siffror, även om det långt ifrån alltid blir rätt. Jg har börjat försöka med I som i Idun som nästa bokstav. Jag har läst på flera ställen att den "bästa" ordningen för ett barn att lära sig bokstäver är: 1. Initialen i ens eget namn. 2. Initialen i alla familjemedlemmars namn. 3. Övriga bokstäver i ens eget namn. 4. De vanligast förekommande bokstäverna i språket. 5. Alla som är kvar. Jag tror knappast a

Nu har hela familjen virus-symptom sedan en vecka. Vi snorar och hostar, men ingen av oss har feber och ingen av oss mår jättedåligt. Men då spridningen av Covid-19 är ett faktum och sjukvårdens kapacitet att hinna med att vårda de allvarligt sjuka är hotad gör vi vad vi kan för att minska smittspridningshastigheten genom att issolera oss. Har du någonsinn försökt hålla en inte så sjuk 2(snart 3)-åring innomhus? Efter en dag blev hon omöjlig att ha att göra med. Barn behöver stimuleras. När de dessutom inte får träffa sina kamrater på förskolan behöver de verkligen stimuleras. Mer än vad allt hemmapyssel i världen räcker till. Men av smittskyddsskäl är de närliggande utflyktsmålen så som biblioteket och köpcentrat liksom att åka buss till något museeum, eller liknande längre bort. Som tur är kan man fortfarande vara utomhus utan att smitta folk! Först vill jag bara klargöra vad som är ok att göra och inte göra när man har sjuka barn eller själv är sjuk i dessa tider. Allt so

Att det är viktigt för hälsan, humöret och produktiviteten att träna regelbundet vet vi alla. Frågan är hur man lyckas göra det med allt annat som man måste och vill få tid för. Dygnet har trots allt bara 24 timmar. Tricket är att träna tillsammans med barnen. Funkar kanske inte för elitidrottare, men går fint för den som vill få in lite mer rörelse i vardagen. Barn behöver ju också röra på sig! Det finns två sätt att träna tillsammans. Små barn kan man ha med och underhålla genom att använda som vikter eller liknande i sin egen träning. Det fungerade med Ronja fram till hon var runt 2 år. Större barn kan man få att vara med och faktiskt träna tillsammans med, om man bara säljer in det på rätt sätt. Små barn: - Gå en promenad med barnvagnen. Vill du ha lite mer utmaning väljer du uppförsbackarna. - Träna med barnet som vikt. Finns massor av exempel på träningsprogram på youtube. De flesta barn tycker att det är roligt så man får satidigt in en lekstund med sitt barn. - S

Nu är Idun 6 veckor gammal. Ronja har hunnit vara storasyster lika länge och jag tycker att hon är den finaste storasystern i världen. Men hur gör man för att underlätta övergången från ensambarn till att plötsligt få ett syskon? Planera Försök göra alla större praktiska förändringar för storasyskonet i så god tid som möjligt innan det nya syskonet anländer. För oss handlade det framför allt om att sova i eget rum och att vänja sig vid att somna själv utan att man satt bredvid. Tänk igenom vad som är viktiga förändringar för er: att sluta med blöja? att börja hjälpa till med vissa saker? Börja sedan implementera detta så fort ni vet att ett syskon är på väg. Kommer förändringarna för tätt inpå är det lätt att storasyskonet upplever att det är småsyskonets fel att hen inte längre får sova hos mamma och pappa på nätterna eller bli buren så mycket, vilket kan skapa onödig ilska mot småsyskonet. Även småsaker som att gå i trappan utan att hålla i handen, öppna dörrar själv, leka s

Igår anmälde jag mig som givare av bröstmjölk - igen. Jag gjorde samma sak när jag ammade Ronja. Jag har ju inte kunnat lämna blod under tiden jag var gravid och kommer nog inte kunna göra det på ett tag heller med tanke på hur mycket blod jag förlorade, så det känns fint att kunna bidra med något annat i stället. Och vem vill inte bidra till att rädda för tidigt födda barn om man kan? Efter lite ifyllda papper, ett blodprov och prov på mjölken blir man godkänd som givare och kan lämna så mycket eller lite mjölk man vill mot en liten summa pengar. Man får också möjlighet att låna en bröstpump utan kostnad under tiden man ger mjölk. Under 1900-talets början fanns på många håll i Sverige så kallade mjölkdroppar - inrättningar som med hjälp av donerade pengar tillhandahöll steriliserade och standardiserade komjölksblandningar åt barn under ett år "från meddellösa familjer" där modern enligt läkare "är oduglig som amma". Med början 1920 omvandlades dessa mjölkdr

Nu har det gått tre veckor sedan Idun föddes. Jag har återhämtat mig betydligt och gläds åt de små sakerna. I fredags hade jag "riktiga" byxor på mig för första gången. Idag var vi ute med båda barnen i vagn på en (kort) promenad. Vad som verkligen har slagit mig så här långt är att det svåra med att vara förälder till två barn inte är att ta hand om den lilla, utan att ta hand om den stora. Förstå mig rätt nu. Det tar självklart mycket tid och energi att ta hand om ett spädbarn. Man är ständig jour och vet aldrig hur länge man kommer att få sova (eller om man ens kommer att hinna somna) innan barnet behöver en igen. För att inte tala om äta, duscha eller andra aktiviteter i fallande prioritet. Men det är inte så svårt . När barnet skriker tar man upp det. Verkar det hungrigt ger man det mat, är blöjan våt byter man den, vet man inte vad som är fel provar man allt man kan komma på. Det stora barnet är lättare att sysselsätta med TV eller säga "vänta", &quo

Om en timme åker vi till förlossningen för igångsättning! Tyvärr växer inte barnet i magen som det ska. Även om allt annat man kan se och mäta är bra så är det ändå ett tydligt tecken på att jag inte är ett bra hem för det lilla livet längre utan hen behöver få komma ut. Jag fick valet att bli igångsatt direkt under besöket igår kväll eller komma tillbaka morgonen efter. Med viss tvekan valde jag det senare. Just nu känns det bra att ha kunnat ladda upp med en full (nåja...) natts sömn och både praktisk och mental förberedelse. BB-väskan har varit packad länge, men att få tillfälle att klippa naglarna, gå ut med soporna och betala räkningarna innan livet vänds upp och ner kändes bra. Framför allt han jag äta middag med Ronja och ge henne en kram innan mina föräldrar hämtade henne inför det som väntar. Nu håller vi tummarna för att allt går så smidigt det kan. Kram!

Efter jul och nyår har vi haft en jobbig period här hemma. Kanske är det den så kallade trotsåldern? Framför allt jag och Ronja verkar gå varandra på nerverna och börja bråka hur vi än försöker. Igår började dagen så här: R: "Upp." Jag: "Gäsp. Ok, vi kan gå upp." R: "Upp!" Jag: (sätter mig på sängkanten) "Javisst, vi går upp." R: "Upp, upp, upp!" Jag: (börjar ta på mig) "Ja, älskling, vi går upp. Kom då." R: (kastar sig ner i sängen igen) "Neeej!" Jag: Nähä? Vill du sova lite till? R: "Nej sova! Upp!" J: "Ja men kom då." R: (flyr från mig och borrar ner huvudet i kudden) "Neeej!" Det slutade med att vi sov en halvtimme till och sedan lyckades Jimmy få henne på bättre humör innan vi "började om" dagen. Dels handlar det om att jag är höggravid, trött och inte har lika mycket tålamod som vanligt. Enda lösningen på det är att ta det lugnt, vila och äta mellanmål

Precis som förra gången jag var gravid har jag väldigt svårt att sova. Det finns inget läge som är riktigt bekvämt. Hur många gånger jag än går upp och kissar så är jag ändå kissnödig. När inte bebisen i magen sparkar så har jag en tvååring som är törstig, behöver kissa eller klättrar på mig. Det finns mycket att läsa om sömnhygien på  1177 , men det enda som jag tycker gör någon nytta just nu är avslappningsövningar. Avslappning var också en nyckelfaktor för mig när det gällde att hantera smärta under förlossningen. Jag har fortfarande kvar en lista över avslappningstekniker i telefonen som jag minns att jag skrev inför min förra förlossning. Tyvärr är jag inte lika inövad nu som jag var då och utnyttjar därför nätterna till att öva på mina avslappningstekniker. Kroppsdel för kroppsdel: Sitt med ryggstöd eller ligg ner så att du kan slappna av helt utan att ramla. Andas in och ut i lugn takt. Tänk dig att du inte bara andas in och ut genom munnen, utan att du framför allt an

Gott nytt år! I år hade jag bara ett barn hos mig under nyårsnatten - nämligen det i magen. Ronja var hos sin mormor och morfar. Imorse passade jag på att ta en lååång frukost med korsord. Det gäller att passa på att unna sig egentid och göra de där lyxiga sakerna man inte hinner med annars. Jag har fortfarande svårt att njuta av de där stunderna, även om jag längtar efter dem när jag inte har dem, eftersom jag saknar Ronja så fort jag är ifrån henne. Det nya året inleds för min del med föräldraledighet. Alltså först en månad att ta hand om mig själv, förbereda och ladda upp. Sedan, om allt går som det ska, ett nytt liv att ta hand om.