Nya ord

Innan jag fick barn hade jag en föreställnig om att man skulle kunna mäta vissa milstolpar från exakta dagar. Det har visat sig helt fel. Ronja började inte gå från en dag till en annan. Hon gick nästan under flera veckors tid och till slut kunde man börja räkna det som att hon faktiskt kunde gå, utan att någon dramatisk förändring egentligen skedde någon gång. Det har varit likadant med orden. Hon har ju hållt på med härmljud ganska länge. Och hon har kunnat säga saker som liknar ord litegrann i vissa lägen, men inte så att det går att upprepa direkt.

Men nu har det alltså hänt. Ronja har några enstaka ord som hon faktiskt använder så pass ofta, konsekvent och begripligt att man kan räkna med det. Extra skönt då för bara en dryg månad sedan på BVC-kontrollen fick höra att hon pratade för lite. Om jag hade haft en tendens att oroa mig så hade jag blivit orolig, men precis som jag trodde så kom det av sig själv.

Ronjas ord (19 månader)

Brum brum: Det som sägs absolut oftast här hemma. Betyder bil (eller buss, spårvagn, traktor, cykel...)

Voff: Med stark betoning på ffff. Betyder hund.

Ho ho: Uggla. Eller andra fåglar om hon är på det humöret.
Kvack kvack: Anka. Eller andra fåglar de dagar hon är på det humöret i stället.

Bä: Får, eller andra stor djur.
Mu: Ko, eller mjölkpaket (även de som inte har bilder av kor på sig, men de flesta har ju det)

Nej: På stark andraplats efter "brum brum". Skakar på huvudet samtidigt.
Mamma: Används om både mamma och pappa.
Titta: Ibland tillsamans med pekning, men hon föredrar att bara peka.
Napp: Här föredrar hon också tecknet, men säger då och då "napp."
Kaka: Innefattar alla sorts kakor samt ibland även mackor, vindruvor, choklad osv.
Gogu: Betyder yoghurt. En favorit vid frukosten.
Hejdå: Ofta i kombination med häftigt vinkande.
Tittut: Har varit Ronjas favoritlek hur länge som helst och i och med att det hela tiden tillkommer element, som nu att hon själv gömmer sig och tittar fram, tycks hon aldrig tröttna på den.
Oh no: Det absolut sötaste är att hon på riktigt säger "oh no" när något går fel. Oftast när hon tappar något eller spiller. Tittar vi för mycket på engelska program?

Jag har ju länge kämpat med att lära Ronja tecken. Nu när orden har börjat komma känns det inte lika meingsfullt längre. Men några tecken använder hon och jag fortsätter så smått att försöka lära henne nya också.

Ronjas tecken (19 månader)

Nej = skakar på huvudet: Hon började göra detta innan hon sa "nej", men gör det nu i kombination.

Ja = nickar: Användbart eftersom hon inte kan säga "ja" ännu.

Hejdå = vinkar: Kan också betyda "god natt" eller liknande.

Läsa bok = Håller handflatorna mot varandra och viker ut dem (som en bok): Används bara om man inte börjat läsa trots att hon håller fram boken, pekar på boken, öppnar boken osv...
Napp = Pekar med tumme och pekfinger in i munnen: Används tio gånger mer än ordet, även om faktiskt kan säga "napp" också.
Mössa = klappar två gånger på huvudet: Att ta på sig mössan har blivit lite en symbol för att gå ut, men hon använder det annars också, om hon har tappat mössan till exempel.

Kanin = andas snabbt in och ut: Hon "sniffar" som en kanin. Så gulligt.

Glad/Hurra = båda armarna upp i luften: När boken slutar lyckligt, när hon får som hon vill eller när det kommer någon hon tycker om.