Att vara tvåbarnsmamma
Nu har det gått tre veckor sedan Idun föddes. Jag har återhämtat mig betydligt och gläds åt de små sakerna. I fredags hade jag "riktiga" byxor på mig för första gången. Idag var vi ute med båda barnen i vagn på en (kort) promenad.
Vad som verkligen har slagit mig så här långt är att det svåra med att vara förälder till två barn inte är att ta hand om den lilla, utan att ta hand om den stora.
Förstå mig rätt nu. Det tar självklart mycket tid och energi att ta hand om ett spädbarn. Man är ständig jour och vet aldrig hur länge man kommer att få sova (eller om man ens kommer att hinna somna) innan barnet behöver en igen. För att inte tala om äta, duscha eller andra aktiviteter i fallande prioritet. Men det är inte så svårt. När barnet skriker tar man upp det. Verkar det hungrigt ger man det mat, är blöjan våt byter man den, vet man inte vad som är fel provar man allt man kan komma på.
Det stora barnet är lättare att sysselsätta med TV eller säga "vänta", "nej" och "inte nu" till allt hen vill. För det stora barnet klarar ju att vänta. Det klarar att inte få allt det vill. Men det klarar inte att inte få något det vill. Och särskillt när det precis blivit storasyskon och försöker hitta sin plats i den nya familjen är kännslorna sköra.
Det man behöver anstränga sig för och inte bara göra med någon sorts automatik är att ta hand om sitt stora barn. Orka skoja. Orka låta barnet vara med och klä på småsyskonet även om det tar sjutton gånger så lång tid. Orka leka lite med maten eller bygga koja i soffan.
För att det ska gå har det blivit viktigare än förra gången att jag faktiskt är på topp och inte bara klarar mig. Sova middag, göra lite yoga och ta ett extra mellanmål måste prioritras högre än att ta hand om diskberget eller föreningens bokföring just nu.
Med det sagt så vet jag att jag behöver göra andra saker än att bara vara mamma för att inte kvävas innombords. Både den här bloggen och ett nytt projekt där jag lägger upp skrivuppmaningar/writing prompts hjälper mig att känna att jag gör något som finns kvar, inte bara torkar upp samma kräkfläckar som lika snart behöver torkas upp igen. Jag behöver den balansen för att hålla mig på topp och vara den bästa mamman jag kan vara - numera till två små liv :)
Vad som verkligen har slagit mig så här långt är att det svåra med att vara förälder till två barn inte är att ta hand om den lilla, utan att ta hand om den stora.
Förstå mig rätt nu. Det tar självklart mycket tid och energi att ta hand om ett spädbarn. Man är ständig jour och vet aldrig hur länge man kommer att få sova (eller om man ens kommer att hinna somna) innan barnet behöver en igen. För att inte tala om äta, duscha eller andra aktiviteter i fallande prioritet. Men det är inte så svårt. När barnet skriker tar man upp det. Verkar det hungrigt ger man det mat, är blöjan våt byter man den, vet man inte vad som är fel provar man allt man kan komma på.
Det stora barnet är lättare att sysselsätta med TV eller säga "vänta", "nej" och "inte nu" till allt hen vill. För det stora barnet klarar ju att vänta. Det klarar att inte få allt det vill. Men det klarar inte att inte få något det vill. Och särskillt när det precis blivit storasyskon och försöker hitta sin plats i den nya familjen är kännslorna sköra.
Det man behöver anstränga sig för och inte bara göra med någon sorts automatik är att ta hand om sitt stora barn. Orka skoja. Orka låta barnet vara med och klä på småsyskonet även om det tar sjutton gånger så lång tid. Orka leka lite med maten eller bygga koja i soffan.
För att det ska gå har det blivit viktigare än förra gången att jag faktiskt är på topp och inte bara klarar mig. Sova middag, göra lite yoga och ta ett extra mellanmål måste prioritras högre än att ta hand om diskberget eller föreningens bokföring just nu.
Med det sagt så vet jag att jag behöver göra andra saker än att bara vara mamma för att inte kvävas innombords. Både den här bloggen och ett nytt projekt där jag lägger upp skrivuppmaningar/writing prompts hjälper mig att känna att jag gör något som finns kvar, inte bara torkar upp samma kräkfläckar som lika snart behöver torkas upp igen. Jag behöver den balansen för att hålla mig på topp och vara den bästa mamman jag kan vara - numera till två små liv :)
Kommentarer
Skicka en kommentar