Att få ett syskon

Nu är Idun 6 veckor gammal. Ronja har hunnit vara storasyster lika länge och jag tycker att hon är den finaste storasystern i världen. Men hur gör man för att underlätta övergången från ensambarn till att plötsligt få ett syskon?

Planera

Försök göra alla större praktiska förändringar för storasyskonet i så god tid som möjligt innan det nya syskonet anländer. För oss handlade det framför allt om att sova i eget rum och att vänja sig vid att somna själv utan att man satt bredvid. Tänk igenom vad som är viktiga förändringar för er: att sluta med blöja? att börja hjälpa till med vissa saker? Börja sedan implementera detta så fort ni vet att ett syskon är på väg. Kommer förändringarna för tätt inpå är det lätt att storasyskonet upplever att det är småsyskonets fel att hen inte längre får sova hos mamma och pappa på nätterna eller bli buren så mycket, vilket kan skapa onödig ilska mot småsyskonet.

Även småsaker som att gå i trappan utan att hålla i handen, öppna dörrar själv, leka själv längre stunder och inte bli buren lika mycket kan vara bra att öva på i förväg. Men samtidigt får man tänka på att det större barnet hinner utvecklas under tiden graviditeten pågår och vissa av de här sakerna helt enkelt får komma med tiden.

Förbered

Prata om att ni ska få en ny familjemedlem tidigt och ofta. Ronja har varit väldigt intresserad och frågvis, framför allt mot slutet. Hon har känt bebisen sparka i magen och lyssnat på hjärtslagen med stetoskop. Hon har också förstått att alla kommer från någons mage och börjat greppa släktingarnas relation till varandra i det avseendet.

Läs böcker, titta på film och TV-program om att få syskon. Det finns massor att hitta på youtube, SVT-play eller biblioteket och är ett bra sätt att börja prata om olika frågor. Även om man inte pratar så mycket ger det barnet något att relatera till och en liten bild av vad hen kan förvänta sig. Strax efter att Idun hade fötts fick Ronja en liten bok som heter "Nejlika och lilla lilla syster" som är sönderläst här hemma.

Förbered också barnet på förlossningen: att när bebisen ska komma ut ur mammas mage behöver mamma och pappa åka till sjukhuset och vara borta ett tag. Bestäm (om möjligt) hos vem barnet ska vara under tiden och packa en väska tillsammans att ta med dit.

Ha tålamod

När minstingen väl är född gäller det att vara lyhörd för hur storasyskonet reagerar. Det finns de som blir avundsjuka direkt och gör allt för att ta tillbaka sin roll som "bebis" antingen genom att bete sig barnsligt, visa ilska och skada den lilla eller vara överdrivet duktig och snäll.

För vår del var Ronja de första veckorna extra kännslig för småsaker. Hon kunde börja gråta för att hon tappade en leksak på golvet eller strumpan satt snett. Hon var dessutom på helspänn och vaknade varje gång Idun gav ett knyst ifrån sig första nätterna. Då sov hon i vår säng hela natten och kommer fortfarande in till oss tidigare än hon gjorde innan.

Det gäller att visa tålamod. Det kändes helt ohållbart att Ronja skulle sova hos oss från start, men efter bara ett par nätter gick det över. Hon kommer fortfarande in till oss på natten (som hon gjorde innan) och det är något jag vill försöka förändra framöver, men just nu får det vänta. Det är inte läge för fler förändringar just nu.

Underlätta

Se till att ta alla genvägar ni kan rent praktiskt. Var hemma båda två eller ta hjälp av andra vuxna och dela upp barnen. Ha extra mellanmål redo både till dig själv och barnet. Låt barnet vara på förskolan de timmar man får (lite olika regler i olika kommuner).

I helgen hade vi namngivningsceremoni och över 50 personer kom för att titta på och ge presenter till Idun. På det hela taget klarade Ronja det bra, men så fick hon också mycket uppmärksamhet och egna presenter både av oss och av flera släktingar. Visst måste hon förr eller senare lära sig att dela rampljuset och att man inte får presenter på andras kalas, men hon måste inte lära sig det just idag.

Gör delaktig

Förutom egna presenter fick Ronja vara med och öppna Iduns presenter på namngivningsfesten. Även i vardagen är hon väldigt mycket med och väljer kläder till Idun, torkar henne i rumpan (efter att jag har torkat rent), ger henne nappen, gungar henne osv. På eget initiativ läser hon saga för, sjunger för och leker tittut med henne, detta med outtröttlig entusiasm trots minimalt (men befintligt!) gensvar.

Vi talade från början tydligt om att vi ska få en bebis och lät Ronja vara med i samtal om allt ifrån vilket namn som skulle väljas till vilken vagn som skulle köpas. Nu underlättar det ju att Ronja från början var väldigt intresserad och att hon har en personlighet därdet är viktigt för henne att känna sig delaktig och se att alla har det bra. Men jag tror att man har mycket att vinna på att skapa den där kännslan av att det nya som händer är något som vi gör tillsammans som en familj.

Läs också:
1177 - att få syskon