Barn i världen

Sedan jag blev mamma känner jag mig starkare berörd av alla de hemskheter som drabbar andra barn i världen. Och mer nödgad att göra världen till en bättre plats, för både dem och Ronja. Det var inte det att jag inte brydde mig innan. Jag har länge skänkt pengar månadsvis till olika hjälporganisationer, jag engagerar mig som scoutledare och i civilförsvarsförbundet, källsorterar, köper ekologiskt. Bidrar med små saker på mitt sätt. Men det känns inte längre tillräckligt. Samtidigt har jag mindre tid, ork och pengar över. Om det någon gång är ok att prioritera mig själv och min familj över allt annat så är det nu, när jag har ett litet barn att ta hand om.

Det är så lätt att bli överväldigad. Det är så många ställen i världen med krig och konflikter. Så många ställen med hungersnöd, sjukdomar och annat elende. För att inte tala om miljögifter, koldioxidutsläpp och växande antibiotikaresistens. Det är så mycket man borde göra. Det är lättare att tänka på annat. Tänka "jag har nog med mitt" eller "så farligt kan det inte vara".

Inte nog med att det gör ont att bli medveten om allt som är fel omkring en. Om man tillstår det så känner man sig också tvingad att göra något åt det. Det tar emot, åtminstonne för mig, men att våga se sanningen är det enda rätta. Det är bättre att känna sorgen över att det är som det är och det dåliga samvetet över allt man inte gör än att vända bort blicken.

Just att våga se är faktiskt det enda jag tycker att man måste göra. Därför blir jag så arg över att folk vill förbjuda tiggeri, påstå att alla flyktingar ljuger om sin ålder eller placera asylboendena långt långt bort från sig själva. Allt för att slippa kännas vid problemen. Gör tvärt om! Se tiggarna och svara om de hälsar på dig. Lyssna på de asylsökandes berättelser och tänk på dem som människor. Välj sedan själv om du vill ge av dina pengar/din tid/din röst eller inte.

Med det sagt behöver man inte ägna dagarna åt att läsa om hemskheter. Det är ok att byta kanal när reklamen för UNHCR kommer, för sin egen mentala hälsas skull. Man behöver inte tänka på ett problem hela tiden för att erkänna att det finns.

Det allra viktigaste sättet man kan påverka världen är genom hur man är som person. Varje dag, i alla möten med andra människor och i alla val man gör bidrar man till hur världen ser ut. Genom att vara snäll, hjälpsam och respektfull mot andra människor gör man världen till en bättre plats. Genom att säga ifrån när man ser orättvisor eller någon som beter sig illa mot andra skapar man förändring.

När man har ett barn blir detta ännu tydligare och ännu viktigare. Hur Ronja ser mig förhålla mig till omvärlden kommer också att påverka henne. Både det jag gör och det jag inte gör. Både det jag är medveten om och det jag inte själv ens tänker på. Så nu har jag ytterligare en anledning att tänka igenom mina värderingar och hur jag väljer att leva mitt liv.

Jag kommer inte att göra några större förändringar, åtminstonne inte sådana som syns i det dagliga livet. Men jag kommer att vara ännu mer angelägen om att aldrig låta mig själv vända bort blicken. Jag kommer att försöka se och påtala det som är fel. Och jag kommer självklart att fortsätta bidra med det jag orkar av tid, pengar oh engagemang för att göra världen till en bättre plats.