Hur får man någonting gjort?

Hur får man någonting gjort med ett spädbarn hemma? De kräver ju rätt mycket tid och uppmärksamhet, de små liven. Men trots att jag är föräldraledig med Ronja tycker jag att jag lyckas få ganska mycket annat gjort.

Jag är väl medveten om att Ronja råkar vara mindre krävande än de flesta 3-månaders bebisar. Hon är i stort sätt nöjd med livet, har aldrig haft kolik och började sova hela nätter strax före 2 månaders ålder. Det är så klart en del av förklaringen till att jag hinner och orkar mer! Men jag tror också att det hänger ihop med hur jag tänker och det tänkte jag skriva lite om idag :)

Prioritera

Först måste man fråga sig vad man egentligen behöver få gjort och vad som kan vänta. Kan det få vara lite rörigt hemma ett tag? Kan man dra ner på sina ideella engagemang en smula och inte tacka ja till allt just nu även om det verkar roligt?

Föräldraledigheten är ju till för att man ska få tid för sitt barn. Att leka, busa, mysa och gosa massor är det viktigaste!

Men tro det eller ej, ibland tröttnar man faktiskt på att sjunga barnvisor eller sitta och titta på sitt sött sovande barn. Då är det dags att göra något annat.

Ligga steget före

Jag ser till att ha en prioriteringslista i huvudet på vad jag ska göra härnäst. När jag "sitter fast" med ett barn i knät tänker jag ut vad jag ska göra så fort jag får chans att resa mig. Först brukar vara att hämta något jag behöver nästa gång jag sitter ner igen och placera det på ett lämpligt ställe. Sedan dricka vatten/gå och kissa om jag behöver det. Därefter allt möjligt annat som jag behöver/vill göra (gå ut med soporna, klä på mig, laga mat, borsta håret, vika tvätten...).

På så sätt slösar jag inte tid på att gå omkring och fundera på vad jag borde göra, utan kan göra det direkt. Nu när Ronja är lite mer bekväm med att sitta/ligga själv en stund är detta inte lika viktigt längre, för jag är inte lika "låst" utan kan ofta resa mig igen om jag glömt göra eller hämta något. Men jag tänker fortfarande ofta så här och det gör fortfarande min dag effektivare.

Det är dock viktigt att man ser det just som en prioriteringslista och inte som en att göra-lista där allt ska hinnas med. Det handlar om att vara på det klara med vad man helst vill få gjort (och vad man sedan vill göra om det finns tid efter det, och om det fortfarande finns tid efter det o.s.v.) Ibland tänker jag att jag ska få gjort allt på listan innan jag sätter mig nästa gång, men då är det jättelätt att bli stressad och börja rusa omkring som en galning för att hinna med allt (inte minst för att man ju aldrig vet när man behöver sätta sig ner nästa gång). Det mår ingen bra av.

En annan viktig sak är att man inte bara tar med "nyttiga" saker som att diska och städa på sin prioriteringslista. Att vila och göra roliga saker är lika viktigt! Att tänka i en prioriteringdlista ska vara ett sätt att underlätta för sig själv, inte bli strängare mot sig själv.

Vara i nuet

Det får inte bli så att man ligger så steget före att man inte kan njuta av nuet. Att göra en sak i taget och fokusera på det man gör är också ett sätt att få mer gjort, men framför allt ett sätt att må bättre.

"Allt som förtjänar att göras förtjänar att göras ordentligt" är ett av mina favoritordspråk.

Anpassa sig till barnet

Om man låter barnet bestäma när man kan göra vad så kan man ägna mer tid till att faktiskt göra det och mindre tid till att krångla med ett barn som inte vill just då.

Damsuga, tvätta och vattna blommorna kan man till exempel göra med barnet i en  bärsele/bärsjal. Titta på TV, läsa en bok eller skriva på sin blogg passar bra medan man ammar eller har ett sovande barn i knät. Laga mat, pyssla eller duscha fungerar oftast bättre medan barnet sover eller passas av någon annan. När barnet plötsligt inte vill sitta i bärselen/bärsjalen eller vaknar och vill bli underhållet så får man byta aktivitet (även om man bara hunnit vattna hälften av blommorna eller läst ett halvt kapitel i boken).

Det tar lite extra mental energi att ha många påbörjade aktiviteter samtidigt, men om man orkar det så tycker jag att det här är det bästa sättet att hinna med mycket. För man har ju rätt mycket tid egentligen, bara inte tid att göra det man vill precis när man vill.

Se tiden

För att kunna utnytja tiden som finns måste man se den. Det gäller helt enkelt att vara uppmärksam på vad man gör.

Det är lätt hänt att man börjar kolla på en TV-serie medan man äter "och ändå inte kan göra något annat" och sedan fortsätter man av bara farten med ett par avsnitt till. Det behöver absolut inte vara fel att kolla på TV-serier, om det är det man vill göra. Risken är bara att man gör det utan att tänka på det, trots att man egentligen hellre hade velat göra något annat.

Det handlar också om att ta vara på de luckor som uppstår - och som inte nödvändigtvis har med barnet att göra. I själva verket kan man se alla små avbrott i vardagen som "gåvor" av extra tid. Det beror helt på hur man ser det. För många år sedan bestämde jag mig för att sluta vänta på saker och ting, jag gör helt enkelt något annat så länge. När jag står vid ett rödljus får jag en liten stund att busa med Ronja i vagnen, tänka ut vad vi ska ha till middag eller stretcha nacken. När jag väntar på att maten ska bli varm i micron hinner jag svara på ett mail i telefonen, pussa lite på Ronja eller diska en gryta.

Göra saker med en gång

För att spara mental energi (och kunna använda den på något annat i stället) ska man inte hålla saker i huvudet i onödan. Oftast sparar man både tid och energi om man gör saker med en gång i stället för senare. Mail som behöver svaras på, blanketter som behöver skickas in och andra små saker som borde göras tenderar annars att ligga i utkanten av medvetandet som svårgreppbara men energikrävande orosmoment. Dessutom behövs det inte alls många sådana saker för att det ska kännas som om det är överväldigande mycket man behöver göra. (Jag har läst tillräckligt med självhjälpsböcker för att inse att det inte bara är jag som känner så.)

Det bästa är att svara på mailet, skicka in blanketten eller vad det nu är man ska göra med en gång. Men det är inte alltid det går. Det näst bästa är att skriva ner det, antingen planera in det på en bestämd tid i almanackan eller på en att göra lista. Huvudsaken är att man konsekvent skriver ner det som behöver göras på ett ställe så att man kan lita på att allt som behöver göras finns där. Själv har jag en att göra lista i mobilen där stort som smått skrivs in så fort jag kommer på det.

Tidigare plannerade jag in tid för att göra sakerna på listan ett par gånger per vecka. Nu överför jag i stället sakerna regelbundet till min almanacka där jag kan planera på ett sätt som passar mig. (I år har jag för första gången köpt en almanacka där varannan sida är en "almanacks-sida" och varannan en vanlig linjerad sida - det är plötsligt så lätt att planera eftersom jag får plats med alla listor, noteringar och annat jag vill skriva!) Det viktiga är som sakt att man har ett system som fungerar för en själv så att man slipper hålla mer än nödvändigt i huvudet.

Även om det här kanske inte passar för alla eller i alla situationer så hoppas jag att mitt sätt att tänka kan inspirera någon. Om inte annat att fundera över hur du själv tänker och vad du själv får gjort i vardagen!