Sjuka barn - kontakt med sjukvården
Ronja har fått halsfluss. Efter en halv dags köande på vårdcentralen fick vi detta bekräftat med provtagning och recept på antibiotika som den lilla krabaten protesterar ovanligt lite mot att behöva svälja.
Som både mor och läkare är det här ett hett ämne. Jag vill dela med mig av en del viktiga saker jag tycker att man ska tänka på som förälder när man är i kontakt med sjukvården, både stort och smått.
Om du tycker att något verkar väldigt annorlunda med ditt barn så påtala det tydligt. Om läkaren/sjuksköterskan säger att det är normalt för barn så stå på dig och förklara ännu en gång att det inte liknar hur ditt barn brukar bete sig.
Jag träffar då och då föräldrar med helt egna idéer om hur deras barns sjukdom ska behandlas - och för all del många vuxna med egna idéer om hur deras egen sjukdom ska behandlas. Ibland är de här idéerna bra, ibland är de ineffektiva men harmlösa, ibland rentav farliga. Lita inte på internet, rådgör med en läkare eller sjuksköterska innan du provar något konstigt.
Vaccinationsdiskussionen är ett kapittel för sig. Vaccinera ditt barn. Punkt.
Att förhålla sig till vård och behandling på det sättet lär barnen två saker. Dels att sjukhus, läkare och sprtor är farligt - eftersom mamma och pappa reagerar som om det vore farligt och det är genom sina föräldrars reaktioner som barn tolkar världen. Dels att världen är en otrygg plats där det inte finns någon trygg punkt - eftersom mamma och pappa verkar tycker att detta är farligt men ändå inte skyddar mig från det.
Att tvinga barnet att göra något det inte vill, till och med något som gör ont eller är väldigt obehagligt för barnet gör att barnet blir argt, ledset, förtvivlat. Men det gör inte att barnet slutar lita på sina föräldrar som sin trygghet. Naturligtvis gäller inte det om man gör barnet illa ofta. Och man behöver väga upp dessa obehagliga upplevelser med en stor dos mysiga, roliga och glada upplevelser tillsamans. Från 2-3 månaders ålder har barn nämligen förmågan att uppfatta personer som helheter ("Mamma kan vara glad och rolig ibland, trött och tråkig ibland, varm och mysig ibland och göra obehagliga saker med mig ibland - men hon är ändå alltid mamma.) Vilka kännslor som mamma väcker i barnet beror inte bara på vad hon gör just nu, utan på den helhetsbild som barnet har fått av mamma nu och tidigare.
Men att däremot beklaga sig över att barnet ska behöva genomgå något obehagligt och så att säga flytta över skulden för det onda på någon annan och sedan sitta och se på (eller gå ut - det är lika illa) när någon annan gör detta mot barnet berövar barnet på dess trygghet. Barn litar på att föräldrarna ska skydda dem från allt ont. Vart ska de annars vända sig? De är ännu inte redo att skydda sig själva utan en trygg punkt att alltid kunna återvända till är jätteviktigt för all barnets utveckling högt upp i åldrarna.
"Att mamma eller pappa gör något mot mig som gör ont, trotts att de allra oftast gör saker som är roliga, sköna eller känns bra måste betyda att det som gör ont också är tryggt." "Att någon annan som jag aldrig träffat gör något mot mig som gör ont måste betyda att det är en farlig person och en farlig situation och att jag är i en farlig situation måste betyda att mina föräldra inte kan skydda mig."
Belöning i sig är däremot inte fel. En belöning (oavsett storlek) visar barnet att man förstår att det krävs en uppoffring av barnet att göra det man begär av det och att man är beredd att så att säga "ge och ta". Formuleringen är A och O här. "Nu ska doktorn undersöka dig och sedan går vi hem och äter pizza för att du är så duktig och låter dig undersökas av doktorn" är en jättebra fomulering. Men om man inte tänker sig för är det lätt att man råkar börja som i förra exemplet fast det egentligen är det här man menar och då är man fast i förhandlingsfällan.
En annan sak som ibland hjälper med barn som inte vill att ge dem illusionen av ett val. "Vill du bli undersökt på britsen eller på stolen?" "Vill du klä av dig själv eller ska pappa?" "Vill du ha glass eller pizza efteråt?"
Tänk också på att inte själv sprida smitta vidare. Låt inte ditt sjuka barn kladda med snoriga händer på spårvagnen, i hissen eller i affären. Låt barnen stanna hemma från dagis tills de är friska. Tänk på att efter magsjuka gäller 48 timmar efter sista symptom - inte efter sista kräkning som många tror.
För att hålla fast en hand eller liknande, tryck mot ett fast underlag (bord/vägg) vinketlrät mot den riktning som barnet försöker röra sig i.
För att få i barn flytande medicin, använd en spruta och spruta in vid insidan av kinden, utanför tänderna. På så sätt sväljer de mycket större mängd av misstag än om man sprutar rakt in, även om de försöker spotta ut. Om barnet spottar ut har det oftast inte spottat ut allt. Ge en halv dos till, inte en hel.
Prova dig fram till vad som funkar för dig och ditt barn. Paracetamol finns till exempel både som suppositorium och som flytande oral lösning. Om du tror att du kommer att behöva det här lekemedlet är det lika bra att köpa båda på en gång. Om du har fått ett läkemedel på recept som inte går att få i barnet, hör av dig och be att få en annan beredningsform. Det skiljer många år mellan när olika barn lär sig svälja tabletter så det kan vara värt att testa.
Lämna in överblivna läkemedel till apoteket så slipper ni ha dem liggande hemma.
Som både mor och läkare är det här ett hett ämne. Jag vill dela med mig av en del viktiga saker jag tycker att man ska tänka på som förälder när man är i kontakt med sjukvården, både stort och smått.
1. Lita på dig själv när det gäller att avgöra om något är fel med ditt barn
Barn är olika. Väldigt olika. Det gör att en sjuksköterska eller läkare uppfatta dess beteende som normalt trots att det är jättesjukt. Ett särskilt livligt barn kan bete sig som ett normalt barn även om det är mycket mer stillsamt än det brukar vara. Ett särskilt tyst barn som plötsligt skriker jättemycket mer än vanligt kan ändå skrika "som vanligt" jämfört med andra barn. Detta gäller i synnerhet små barn, tyvärr då man som förälder tenderar att själv vara som osäkrast i och med allt det nya i föräldraskapet.Om du tycker att något verkar väldigt annorlunda med ditt barn så påtala det tydligt. Om läkaren/sjuksköterskan säger att det är normalt för barn så stå på dig och förklara ännu en gång att det inte liknar hur ditt barn brukar bete sig.
2. Lita på sjukvården när det gäller vad som ska göras åt det
Om du tycker att en behandling verkar överdriven eller tvärt om inte kraftfull nog, berätta om dina funderingar. Men acceptera svaret och gör som sjukvårdspersonalen instruerar dig. Om du tycker att det verkar onödigt krångligt att smörja med salva fyra gånger om dagen (det kan väl räcka med morgon och kväll?) eller jobbigt för barnet att behöva ha på sig en skena så tänk på hur jobbigt det blir om sjukdommen inte går över eller rent av förvärras.Jag träffar då och då föräldrar med helt egna idéer om hur deras barns sjukdom ska behandlas - och för all del många vuxna med egna idéer om hur deras egen sjukdom ska behandlas. Ibland är de här idéerna bra, ibland är de ineffektiva men harmlösa, ibland rentav farliga. Lita inte på internet, rådgör med en läkare eller sjuksköterska innan du provar något konstigt.
Vaccinationsdiskussionen är ett kapittel för sig. Vaccinera ditt barn. Punkt.
3. Behåll föräldrarollen även i sjukvården
Något som jag ibland stöter på och som verkligen berör mig illa är föräldrar som frånsäger sig den roll som ledare, beskyddare och trygghetsskapare för barnet som det innebär att vara förälder så fort de kommer i kontakt med sjukvården. Alltså föräldrar som säger "å nej, stackars dig, ska stora stygga doktor ge dig en spruta" - antingen med ord eller med kroppsspråk.Att förhålla sig till vård och behandling på det sättet lär barnen två saker. Dels att sjukhus, läkare och sprtor är farligt - eftersom mamma och pappa reagerar som om det vore farligt och det är genom sina föräldrars reaktioner som barn tolkar världen. Dels att världen är en otrygg plats där det inte finns någon trygg punkt - eftersom mamma och pappa verkar tycker att detta är farligt men ändå inte skyddar mig från det.
Att tvinga barnet att göra något det inte vill, till och med något som gör ont eller är väldigt obehagligt för barnet gör att barnet blir argt, ledset, förtvivlat. Men det gör inte att barnet slutar lita på sina föräldrar som sin trygghet. Naturligtvis gäller inte det om man gör barnet illa ofta. Och man behöver väga upp dessa obehagliga upplevelser med en stor dos mysiga, roliga och glada upplevelser tillsamans. Från 2-3 månaders ålder har barn nämligen förmågan att uppfatta personer som helheter ("Mamma kan vara glad och rolig ibland, trött och tråkig ibland, varm och mysig ibland och göra obehagliga saker med mig ibland - men hon är ändå alltid mamma.) Vilka kännslor som mamma väcker i barnet beror inte bara på vad hon gör just nu, utan på den helhetsbild som barnet har fått av mamma nu och tidigare.
Men att däremot beklaga sig över att barnet ska behöva genomgå något obehagligt och så att säga flytta över skulden för det onda på någon annan och sedan sitta och se på (eller gå ut - det är lika illa) när någon annan gör detta mot barnet berövar barnet på dess trygghet. Barn litar på att föräldrarna ska skydda dem från allt ont. Vart ska de annars vända sig? De är ännu inte redo att skydda sig själva utan en trygg punkt att alltid kunna återvända till är jätteviktigt för all barnets utveckling högt upp i åldrarna.
"Att mamma eller pappa gör något mot mig som gör ont, trotts att de allra oftast gör saker som är roliga, sköna eller känns bra måste betyda att det som gör ont också är tryggt." "Att någon annan som jag aldrig träffat gör något mot mig som gör ont måste betyda att det är en farlig person och en farlig situation och att jag är i en farlig situation måste betyda att mina föräldra inte kan skydda mig."
4. Belöna gärna men förhandla inte
En annan sak som jag ibland stöter på är föräldra som försöker förhandla med sina barn i stil med "du får pizza i kväll om du låter doktorn undersöka dig, vad säger du om det? Nähä, men om du får glass också då? Nähä, men om du får en ny dator, en hundvalp och en traktor då? Va, vill du ändå inte?!" Barn är inte kapabla att ta den typen av beslut. De kan varken överblicka konsekvensera av sina val på lång sikt eller väga olika viljor inom sig mot varandra på något särskilt effektivt sätt. All form av förhandling slutar därför oftast som i exemplet ovan.Belöning i sig är däremot inte fel. En belöning (oavsett storlek) visar barnet att man förstår att det krävs en uppoffring av barnet att göra det man begär av det och att man är beredd att så att säga "ge och ta". Formuleringen är A och O här. "Nu ska doktorn undersöka dig och sedan går vi hem och äter pizza för att du är så duktig och låter dig undersökas av doktorn" är en jättebra fomulering. Men om man inte tänker sig för är det lätt att man råkar börja som i förra exemplet fast det egentligen är det här man menar och då är man fast i förhandlingsfällan.
En annan sak som ibland hjälper med barn som inte vill att ge dem illusionen av ett val. "Vill du bli undersökt på britsen eller på stolen?" "Vill du klä av dig själv eller ska pappa?" "Vill du ha glass eller pizza efteråt?"
5. Tänk på smittorisken
Väntrum är farliga platser. Där samlas människor försvagade av sjukdom och människor med smittsamma infektioner på liten yta. Undvik att ta med syskon om det går, särskillt spädbarn som är extra kännsliga för infektioner. Även om jag vanligtvis inte tycker att det är så farligt att Ronjar pillar med saker på golvet så är inte ett väntrum rätt plats för det.Tänk också på att inte själv sprida smitta vidare. Låt inte ditt sjuka barn kladda med snoriga händer på spårvagnen, i hissen eller i affären. Låt barnen stanna hemma från dagis tills de är friska. Tänk på att efter magsjuka gäller 48 timmar efter sista symptom - inte efter sista kräkning som många tror.
6. Ge barn läkemedel på rätt sätt
Man kommer bara till en viss punkt med övertalning och mutor. Ibland krävs att man håller fast eller tvingar i barn medicin. Fråga någon med erfarenhet om det inte funkar (dina föräldrar har säkert tvingats göra detta med dig någon gång).För att hålla fast en hand eller liknande, tryck mot ett fast underlag (bord/vägg) vinketlrät mot den riktning som barnet försöker röra sig i.
För att få i barn flytande medicin, använd en spruta och spruta in vid insidan av kinden, utanför tänderna. På så sätt sväljer de mycket större mängd av misstag än om man sprutar rakt in, även om de försöker spotta ut. Om barnet spottar ut har det oftast inte spottat ut allt. Ge en halv dos till, inte en hel.
Prova dig fram till vad som funkar för dig och ditt barn. Paracetamol finns till exempel både som suppositorium och som flytande oral lösning. Om du tror att du kommer att behöva det här lekemedlet är det lika bra att köpa båda på en gång. Om du har fått ett läkemedel på recept som inte går att få i barnet, hör av dig och be att få en annan beredningsform. Det skiljer många år mellan när olika barn lär sig svälja tabletter så det kan vara värt att testa.
7. Förvara läkemedel oåtkommligt för barn
Det här är något vi alla egentligen vet. Men när man har ett sjukt barn som är trött och ledset och inte kan sova känns det orimligt jobbigt att behöva gå tillbaka med flaskan eller burken till den där säkra hyllan där det står, utan det är lätt att det hamnar vid sängkanten utan att man tänker sig för. Försök tänka på det. Läkemedel är farliga.Lämna in överblivna läkemedel till apoteket så slipper ni ha dem liggande hemma.
Kommentarer
Skicka en kommentar