Att vara konsekvent

Orimligt många människor ger en rådet att vara konsekvent i sin barnuppfostran. Alla har hört det. Men hur många kan förklara vad det egentligen betyder?

Att vara konsekvent på rätt sätt är absolut ett bra tips. Det är en av de största nycklarna till att vi har kunnat lära Ronja det hon kan, hålla nere gnället och få till en så harmonisk vardag som vi har. Jag är också övertygad om att det är viktigt för att få ett välmående barn som växer upp till en välmående vuxen.

Men jag har både sett och hört många som missuppfattat vad det innebär att vara konsekvent eller applicerar det på helt fel sätt.

Vad konsekvent uppfostran ÄR:

- Att ha regler som gäller hela tiden

Om barnet vet vad som gäller blir det lättare för barnet att förstå och följa reglerna. Det blir mindre protester och bråk, eftersom barnet vet att det inte finns något alternativ - men helt slipper man tyvärr inte undan. Barnet slipper bli ledset över att inte få något det hoppades få om det vet från början att det inte är aktuellt. Du som förälder blir mindre stressad eftersom du slipper fundera hela tiden på hur du ska förhålla dig till barnets olika önskemål om du gjort upp från början vad som är ok och inte.
Tänk igenom vad du själv tycker, prata med din partner och andra och bestämm hur du vill göra med både stort och smått. Hur var det när du var liten? - och var det bra? Läs gärna på i böcker eller föräldraforum lite i förväg om vad du kan förvänta dig kommer att bli problem framöver så att du är förberedd. Glöm inte att man kan ändra sig om man märker att det blev fel.

Vad konsekvent uppfostran INTE är:

- Att alla måste behandlat barnet lika

Människor är födda till sociala varelser och kan från tidig ålder hantera ett ganska stort antal olika relationer. Redan spädbarn anpassar sitt skrik efter den vuxen som finns närvarande på det sätt som ger mest "effekt" hos just den personen.

Att barnet får godis till frukost hos farmor och farfar gör inte att barnet förväntar sig att få det hemma. Trots att barnet alltid somnar gott medan pappa sitter på sängkanten kan det samtidigt kräva att få somna i famnen när det är mammas tur att natta. Just för att alla relationer - även barns relationer - är unika.

- Att aldrig kunna ändra sig

Vi har infört regeln ingen napp på dagtid (bara kväll och natt). Även om jag säger "nej" först händer det att jag ändrar mig ibland. Det gör jag om jag märker att hon blir väldigt ledsen och verkligen vill ha den, det kan vara för att hon är sjuk, har slagit sig, eller är ovanligt trött. Att göra så är inte konsekvent. Men att inte göra så vore att blunda för barnets behov. Dessutom behöver barn få se att man kan ändra sig.

Att ändra sig en eller ett par gånger är inte att inte vara konsekvent, men att hela tiden ändra sig fram och tillbaka är det. Barnet växer ju och utvecklas hela tiden vilket innebär att regler och förhållningssätt måste ändras för att följa barnets förmåga och behov.

- Att ha samma krav på barnet i alla situationer
Att barnet vanligtvis klarar att ta på sig jackan, komma ihåg att gå på toaletten och somna själv betyder inte att det klarar samma saker när det är sjukt eller när ni är på resa. Att då stenhårt hålla fast vid regler med intentionen att vara konsekvent innebär att ställa krav på barnet som det inte klarar av att möta. För det första kommer det inte att lyckas, vilket bara leder till en lång och utdragen konflikt. För det andra så är det inte snällt mot barnet, som lätt känner sig misslyckat om det inte klarar att leva upp till kraven vi ställer.

- Att fråga först, be sen och tjata sist

Få saker irriterar mig så mycket som när jag ser andra föräldrar eller vuxna som frågar ett barn "ska vi gå hem?" men när barnet svarar nej invänder "jo, kom nu, nu är det dags att gå hem". Om du redan har bestämt dig så är det ingen fråga! Säg vad du menar från början.

- Att använda alla problem till "uppfostring"

Man måste välja sina strider. Dels för att man inte orkar ha en diskussion och kamp om allt. Dels för att det inte fyller något syfte att alltid försöka "få rätt" mot sitt barn. 

I stället för att lägga tid och energi på att lära Ronja att inte ta alla kuddar har vi numera uppgraderat till hela 6 kuddar i sängen - det är nu fysiskt omöjligt att ligga på alla samtidigt och vi slipper nattliga bråk. Om det är något speciellt hon vill ha men inte får så gömmer jag undan det ett tag tills hon har glömt bort det. 

Samtidigt är det jätteviktigt att inte gå till överdrift åt andra hållet och ta bort alla hinder och motgångar i barnets vardag. Att börja gå långa omvägar - faktiska eller bildliga - för att slippa säga nej till barnet är inte att rekommendera.