Gör din partner delaktig

Nu har Jimmy tagit över att vara hemma med Ronja sedan ett par månader tillbaka, något som fungerar jättebra för oss alla tre! Men det har inte gått av sig självt. Även om vi från början var inställda på att dela "lika" på föräldraskapet så har det varit svårt att genomföra rent praktiskt. Faktiskt mycket svårare än jag trodde! Det finns vissa saker som Jimmy fortfarande inte vill göra, utan som faller på min lott, till exempal klippa håret och naglarna. Men trots det så har vi nu äntligen lyckts uppnå någon sorts balans mellan oss vad gäller den dagliga omvårdnaden som vi båda är nöjda med. Jag vill dela med mig av några tips på hur vi har gjort.

Först och främst vill jag säga till dig som oroar dig eller har dåligt samvete över det här: det är inte ditt ansvar att göra din partner delaktig i ert barns födelse och uppväxt. Hans eller hennes relation till ert barn är hans eller hennes eget ansvar. Men med det sagt så finns det så klart saker som du kan göra för att underlätta.

Under graviditeten

Information

Håll inte inne på information. Berätta om förändringarna du känner i kroppen. Vänta inte tills du är helt säker på att det var den första sparken du kände utan involvera din partner direkt, "jag tror att det kanske var den första sparken jag kände, eller så var det bara tarmarna som rörde sig, jag är inte säker". Passa på att berätta även om förändringarna som inte direkt har med barnet att göra (som att du sover annorlunda, får ont i ryggen lättare, blir hungrig oftare osv.) Se graviditeten som en tid för er att komma närmare varandra.

Tillgänglighet

Om möjligt, boka in barnmorskebesök med mera på tider som ni båda kan. Om inte så gå igenom tillsammans inför varje besök vilka frågor du ska ställa och efter varje besök vad som hände och vad som sades. Jag måste tyvärr erkänna att jag var dålig på det här, men jag tror att det kan göra stor skillnad.

App

Tipsa din partner om att ladda ner en graviditets-app. Vi använde "Graviditetskalendern" från 1177. Den verkar de tyvärr ha tagit bort, men det finns många andra att välja på, en del som bara räknar ner veckorna och en del med mer information. På så sätt kan ni båda enkelt hänga med i vilken vecka det är, vad som händer med fostret då och annat som kan vara bra att tänka på.

Planera tillsammans

Berätta för om dina förväntningar, rädslor, förhoppningar och tankar kring förlossningen och livet därefter. Fråga om din partners tankar. Prata om hur ni hade det som barn och hur ni vill vara som föräldrar. Det här är ett ypperligt tillfälle för er att lära känna varandra bättre och komma varandra närmare.

Under förlossningen

Förbered er tillsammans

Själva förlossningn är ett av de få moment i föräldraskapet som faktiskt inte kan göras av någon annan. Din förlossning är något som du själv och ingen annan genomgår. Inse det omöjliga i att dela på bördan och fokusera på att göra det till en gemensam upplevelse även om det blir på helt olika sätt. Genom att förbereda er tillsammans och se till att ni båda vet hur en förlossning går till och om det något särskillt som är viktigt för er eller som ni oroar er för kan ni vara mer samspelta när det väl är dags. Det blir mycket lättare att känna sig delaktig om man har ett hum om vad som kommer att hända.

Överlåt det praktiska

Låt din partner göra allt som inte måste göras av dig, du har nog att göra ändå. Det kan handla om att fixa mat, hämta saker till dig, ringa och meddela släkt och vänner (om du inte hellre vill göra det själv förståss). När barnet väl har kommit kan din partner med fördel ta hand om barnet så mycket som möjligt eftersom du är utmattad efter den påfrestning som förlossningen innebär och eftersom det ändå till väldigt stor del är du som behöver ta hand om barnet om du ska amma.

Den första tiden

Ge inget val

Gör dig själv "oanträffbar". När du sover (eller låtsas sova), pratar i telefon, är nere i källaren eller på promenad runt kvarteret blir motståndet lite högre för din partner att bara lämna över barnet till dig så fort problem uppstår än om du sitter bredvid i soffan. Ofta är första instinkten annars att "barnet är ledset - barnet behöver sin mamma". Om din partner tvingas att själv försöka hantera situationen lite ytterligare kommer han att upptäcka att han kan!

Dela information

Jag skickade nästan varje dag ett sms med ett foto eller en mening om vad vi hade gjort eller något nytt som Ronja lärt sig. Fungerar både som en liten "tröst" för den som behöver vara borta från barnet hela dagen och som något man kan knyta an till och fråga vidare om när man sedan kommer hem.

Ta gemensamma beslut

Ta beslut som rör barnen tillsammans. Involvera din partner i hela processen med att till exempal välja dagis, från att kolla upp hur man gör och vilka som finns att välja på, till att jämföra för- och nackdelar med olika pedagogiska principer. Det är enda sättet att faktiskt välja tillsammans. Om du kollar upp allt och presenterar ett eller flera färdiga förslag att ta ställning till är det i praktiken du som gör jobbet själv och du som tar ansvaret själv.
Fråga din partner om råd: "När hon skriker på det här sättet tror jag det betyder att hon är trött, vad tror du?" "Vilken sorts blöjor tycker du att vi ska köpa?" Om man bara låter det bli som det blir är det lätt hänt att mamman gör som hon tycker och något och det blir sett som det rätta. Det kan tyckas handla om småsaker, men livet byggs till stor del upp av småsaker.

Ansvarsfördela

Prata igenom i förväg vem som har ansvar för att blöjorna inte tar slut, att väskan är packad när ni ska iväg och att ta hand om barnet när det vaknar på natten. Tyvärr är det ohjälpligt tråkigt att ha den här typen av diskussioner, men det blir en vinst för båda att veta exakt vad det är man har ansvar för eftersom det betyder att allt det andra har man inte ansvar för och slipper således tänka på. För den sakens skull behöver man inte vara stenhård med att "det är din natt i natt" om man märker att ens partner är jättetrött medan man själv är någorlunda utsövd. Men det gör en en milsvid skillnad om man har pratat om det först. Att ta en extra natt utan att man någonsinn talar om det känns lätt som en djup orättvisa. Att ta en extra natt när båda vet om att det är en tjänst man gör för den andra kan vara en kärleksfull handling som man gärna gör för sin älskling. Åtminstonne upplever jag det så.