Begränsningar och möjligheter
![Bild](https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgs-kQzgeOiBA-R_6O3wHGXIf0DSL_7PGMp5J-4_8DR5aDAZZe-3p6UsxGbYi22vzM9VFGPOBCvHTsweBrsqnUcTlgh4ZLfKDxpfPEo4GZu_oQOaT9WV3Duk29dm3o155cNqi_Ontgr-kTi/s320/uppochner.jpg)
Som förälder är det lätt att känna sig begränsad. I populärkultur sprids bilden av att "livet tar slut" när man får barn och man måste se till att göra allt roligt innan dess. Jag är lite trött på det. Som med allt annat hänger det väldigt mycket på attityden. Man har inte roligare än man gör sig, oavsett om man har barn eller inte. Samtidigt ska man inte ha för höga krav på sig själv, för man kan inte göra allt som man gjorde innan. Åtminstonne inte på samma sätt och på samma tid. Faktiskt respektive attitydsmässigt Jag gillar ju det här med att se positivt på saker och ting. Att tänka på vilken tur jag har som lever i Sverige där jag får betalt för att vara hemma hela dagarna med Ronja, till exempel, gör mig lycklig. Och att jag under hösten varit på inte mindre än tre anställningsintervjuer där ingen tyckte att det var något problem att jag hade Ronja med mig, eller såg att jag hade ett litet barn som någon anledning att avstå från att erbjuda mig jobb, visar ju att...